När världens ledare samlades i FN år 2015 antogs en plan som kom att prägla en hel generation – Agenda 2030. Det var en fortsättning på millenniemålen som hade styrt utvecklingsarbetet från år 2000 till 2015. Men där millenniemålen fokuserade på ett fåtal områden, som fattigdomsbekämpning och hälsa, tog Agenda 2030 ett bredare grepp. Visionen blev att skapa en global plan för en rättvis, fredlig och hållbar värld.
De 17 globala målen
Kärnan i Agenda 2030 är de 17 globala målen, även kallade SDG:s (Sustainable Development Goals). De spänner över allt från att avskaffa extrem fattigdom och hunger till att säkerställa tillgång till utbildning, jämställdhet, rent vatten, hållbar energi och klimatåtgärder. Varje mål har delmål, totalt 169 stycken, som ger konkreta riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas.
Ett exempel är mål 1 – att utrota all form av fattigdom. Här mäts framstegen genom indikatorer som tillgång till sociala skyddssystem och minskad andel människor som lever på mindre än 2,15 dollar per dag. Ett annat är mål 13 om klimatet, där insatser för att minska koldioxidutsläpp och stärka klimatanpassning är centrala.
Varför ersatte Agenda 2030 millenniemålen?
De tidigare millenniemålen ledde till framsteg – till exempel halverades andelen människor i extrem fattigdom. Men de mötte också kritik för att vara för snäva och för att de inte tog hänsyn till hållbar utveckling i ett bredare perspektiv. Miljöfrågorna var till exempel nästan helt frånvarande. Dessutom byggde millenniemålen i stor utsträckning på en uppdelning mellan ”rika” och ”fattiga” länder, där utvecklingsländerna skulle lyftas med stöd från väst.
Agenda 2030 markerade ett skifte. Här gäller målen alla länder, även rika som Sverige. Ingen nation kan längre hävda att man redan nått hållbar utveckling. Agenda 2030 betonar också att de tre dimensionerna – social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet – hänger ihop. Det går inte att nå jämställdhet utan att också värna klimatet, och det går inte att bekämpa fattigdom utan att bygga starka institutioner.
Globalt samarbete och ansvar
Ett centralt inslag i Agenda 2030 är partnerskap. Det sista målet, mål 17, handlar just om att skapa samarbeten mellan länder, företag, organisationer och civilsamhälle. Det är en påminnelse om att ingen aktör ensam kan driva fram förändringen. Klimatförändringar, pandemier och konflikter stannar inte vid nationsgränser – de kräver globala lösningar.
I praktiken betyder det att länder förbinder sig att rapportera sina framsteg till FN, samtidigt som det byggs nätverk mellan kommuner, universitet, företag och medborgare. Det gör Agenda 2030 till inte bara en vision, utan en konkret arbetsplan.
Varför är Agenda 2030 viktigt för världen?
Agenda 2030 är mer än en lista med mål. Det är en gemensam berättelse om vilken framtid vi vill ha. Genom att samla världens länder kring samma mål skapas både press och motivation att driva förändring. Målen fungerar som riktmärke för regeringar, men också för skolor, företag och privatpersoner som vill bidra.
Vi lever i en tid med stora utmaningar: klimatkris, växande ojämlikhet och konflikter. Samtidigt finns historiskt stora möjligheter tack vare teknologisk utveckling och globalt samarbete. Agenda 2030 blir därmed en kompass för att använda dessa möjligheter rätt. Att förstå vad Agenda 2030 är och varför den ersatte millenniemålen är avgörande för alla som vill följa världens utveckling och framtid.