När FN antog millenniemålen år 2000 blev jämställdhet mellan könen en central del av den globala utvecklingsagendan. Målet om att främja jämställdhet och stärka kvinnors ställning (mål 3) var ett genombrott, då det för första gången tydligt markerades att hållbar utveckling inte kunde nås utan kvinnors delaktighet. Ändå var jämställdhet i millenniemålen både en framgång och en begränsning – insatserna ledde till viktiga förbättringar men lämnade också tydliga luckor efter sig.
Framsteg inom utbildning och representation
Ett av de mest påtagliga framstegen var ökningen av flickors tillgång till utbildning. I många länder minskade skillnaderna mellan flickors och pojkars skolgång, särskilt på grundskolenivå. Detta bidrog inte bara till att fler flickor kunde ta del av utbildning, utan också till att förändra synen på kvinnors roll i samhället.
När det gäller politiskt deltagande såg världen också vissa framgångar. Andelen kvinnor i parlament ökade under perioden 2000–2015. Även om siffrorna varierade kraftigt mellan regioner, var ökningen ett viktigt tecken på att fler kvinnor fick inflytande över politiska beslut.
Ekonomiskt deltagande och arbetsmarknad
Trots förbättringar inom utbildning och representation kvarstod stora utmaningar när det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Kvinnor hade ofta sämre löner, färre rättigheter och mindre tillgång till trygga anställningar jämfört med män. Många kvinnor arbetade inom den informella sektorn, utan socialt skydd eller möjlighet till ekonomisk självständighet. Detta var en av de stora begränsningarna i jämställdhet i millenniemålen – målet fokuserade för mycket på utbildning och representation, men inte tillräckligt på ekonomisk jämlikhet.
Kvinnors hälsa och rättigheter
En annan viktig del av jämställdhetsfrågan handlade om kvinnors hälsa och rättigheter. Millenniemålen inkluderade separata mål för att minska mödradödlighet och förbättra mödravården, men frågan om sexuell och reproduktiv hälsa var underbetonad. I många länder saknade kvinnor fortfarande kontroll över sin reproduktiva hälsa och mötte hinder när det gällde tillgång till preventivmedel och vård.
Begränsningar i millenniemålen
Trots att jämställdhet i millenniemålen markerade en milstolpe, kritiserades målen för att vara för snäva. Jämställdhet reducerades i stort till utbildning och representation, medan andra viktiga frågor – som könsbaserat våld, ekonomiska rättigheter, och kulturella normer – inte fick samma uppmärksamhet. Detta gjorde att många kvinnor, särskilt i låginkomstländer, fortfarande stod inför strukturella hinder som inte adresserades av målen.
Lärdomar inför Agenda 2030
Erfarenheterna från millenniemålen ledde till att jämställdhet fick en ännu större plats i Agenda 2030. Här är målet om jämställdhet (mål 5) mer omfattande och inkluderar frågor som våld mot kvinnor, tvångsäktenskap, jämställdhet i arbetslivet och lika tillgång till resurser. Millenniemålen lade grunden för dessa bredare ambitioner, men det är tydligt att det behövdes en mer helhetlig syn på jämställdhet för att verkligen skapa förändring.
Att se tillbaka på jämställdhet i millenniemålen visar både på de steg världen tog framåt och på de områden som lämnades åt sidan. Det påminner oss om att jämställdhet är en process som kräver ständig utveckling, anpassning och engagemang – och att framgångar inte får skymma de utmaningar som finns kvar.