Den vardagliga lunchen på förskolan kan göra mer för ett barns språk än en planerad samling. Det visar ny forskning från Örebro universitet, där måltider, lekar och andra rutinsituationer pekas ut som outnyttjade tillfällen att stärka barns språkutveckling. Poängen är enkel men ofta missad: språk lärs inte bara under ”språkstunder”, utan i stort sett hela dagen, om pedagogen vet hur.
Forskaren Jeanette Koskinen disputerade i juni 2026 med avhandlingen ”Reframing Language Teaching in ECEC Through Academic Languaging”. Hennes slutsats är att förskolan har en chans att lyfta barns språk långt bortom korta meningar och vardagsord men bara om rutinerna används medvetet.
Många barn lämnar förskolan utan ett fungerande språk
Det här är inte ett marginellt problem. Många barn går ut förskolan utan ett väl fungerande språk, vilket sätter spår långt in i skolåren. Språket är grunden för att förstå instruktioner, läsa, resonera och delta i klassrummet.
Bredden mellan barn är stor redan vid skolstart. Ett barn som tränat på att beskriva, planera och berätta utförligt har ett försprång. Ett barn som mest mött enkla kommandon under förskoletiden hamnar efter. Skillnaden grundläggs tidigt, i åldern 1 till 5 år och det är där förskolan har sin chans.
Just därför är frågan en rättvisefråga lika mycket som en pedagogisk. Tillgång till ett rikt språk är en del av rätten till utbildning, ett av kärnlöftena i Agenda 2030 och dess mål om utbildning för alla.
Vardagsspråk och akademiskt språk är två olika saker
Forskningen skiljer på två sorters språk och skillnaden är central för att förstå hela poängen.
- Vardagsspråk är det enkla, här-och-nu-orienterade språket. Korta meningar, konkreta ord, ofta knutet till något barnet ser framför sig: ”Vill du ha mer?”, ”Den är röd.”
- Akademiskt språk används för att planera, beskriva sådant man inte ser och berätta utförligt om upplevelser. ”Vad tror du händer om vi blandar de här?”, ”Igår när vi var ute, kommer du ihåg när…”
Det akademiska språket är det som bär längst i skolan. Det är också det som lättast faller bort i en stressad förskoledag, där samtalen krymper till instruktioner och tillsägelser.
Måltiden, högläsningen och leken som verktyg
Förskollärare lyfter själva måltiden som ett särskilt effektivt tillfälle och det är logiskt. Barnen sitter still, är samlade i en mindre grupp och har något gemensamt att prata om. Maten på tallriken, gårdagens utflykt, vad som ska hända efter vilan.
De rutinsituationer som forskningen pekar ut som mest språkutvecklande:
- Måltider ger naturliga samtal i lugn takt, där pedagogen kan ställa öppna frågor och bygga vidare på barnens svar.
- Högläsning introducerar ord och meningsbyggnad som sällan dyker upp i vardagstal.
- Lekar låter barn pröva språk i samspel, särskilt när en vuxen är med och sätter ord på det som händer.
- Övriga dagliga rutiner som påklädning, blöjbyte och städning rymmer också samtal, om de inte reduceras till tysta moment.
Skillnaden ligger inte i situationen i sig, utan i hur den används. En måltid kan vara fem minuter tystnad eller femton minuters rikt samtal.
Fri lek utan vuxen räcker inte
Här finns en obekväm sanning. Fri lek utan pedagogisk närvaro blir lätt språkfattig, särskilt i grupper där barnen inte delar ett gemensamt språk. Lekarna blir icke-verbala eller använder få ord.
Forskning vid Lunds universitet om interaktion i en- och flerspråkiga förskolemiljöer pekar åt samma håll. Ordrikedom och språklig komplexitet är svår att nå utan en vuxen som deltar. I en grupp med exempelvis 21 barn och nästan lika många modersmål, där flera är nybörjare i svenska, blir den vuxnas roll avgörande.
Det betyder inte att fri lek är dålig. Det betyder att den inte räcker som enda språkmiljö.
Resurser och tid avgör om modellen fungerar
En genomtänkt modell kräver att förskollärare har verktyg och tid att planera. Där tar det ofta stopp.
Ekonomiska begränsningar gör det svårare för pedagoger att driva utvecklingsarbete. Samtidigt samlas barn från socioekonomiskt missgynnade hem ofta i vissa förskolor, just de förskolor där behovet av medvetet språkarbete är som störst. Det blir en orättvisa som riskerar att förstärkas snarare än jämnas ut.
Siffrorna säger en sak, verkligheten en annan. På papperet ska alla barn få likvärdig förskola. I praktiken avgör personaltäthet och planeringstid hur mycket språk varje barn faktiskt möter. Det är ett mönster som liknar det som syns i hur betyg påverkar elever olika beroende på bakgrund.
Så följs barns språk upp i praktiken
Skolverket har tagit fram materialet Språkträdgården, ett frivilligt verktyg för systematisk uppföljning av barns språkutveckling. Det innehåller observationsunderlag, analysverktyg och exempel på språkfrämjande undervisning för både yngre och äldre förskolebarn.
Riktmärket är att observera och följa upp varje barn en gång per termin. Vid oro för språkutvecklingen sker det oftare. Materialet är flexibelt och kan användas fristående eller som komplement till annat uppföljningsmaterial.
Det fina med ett sådant verktyg är att det gör språkarbetet synligt. Det som mäts och följs upp tenderar också att prioriteras, även en stressad tisdag i november.
Liknande mönster syns i forskning om hur press och förväntningar påverkar barn och unga i skolan: strukturer och uppföljning spelar roll för utfall, oavsett om det handlar om språk eller studieresultat.
FAQ
Vad menas med rutinsituationer i förskolan?
Rutinsituationer är de återkommande, vardagliga momenten under förskoledagen: måltider, påklädning, högläsning, vila, lek och städning. Forskning från Örebro universitet visar att dessa stunder kan bli kraftfulla tillfällen för språkutveckling om de används medvetet av pedagogerna.
Varför är måltiden ett bra tillfälle för språkutveckling?
Vid måltiden sitter barnen still i en mindre grupp och har något gemensamt att samtala om. Förskollärare lyfter själva måltiden som ett särskilt effektivt tillfälle, eftersom lugnet ger utrymme för öppna frågor och samtal som bygger vidare på barnens svar.
Vad är skillnaden mellan vardagsspråk och akademiskt språk?
Vardagsspråk är enkelt och knutet till nuet, med korta meningar och konkreta ord. Akademiskt språk används för att planera, beskriva sådant man inte ser och berätta utförligt om upplevelser. Det akademiska språket är det som bär längst i skolan.
Räcker fri lek för att utveckla barns språk?
Nej, fri lek utan en närvarande vuxen blir ofta språkfattig, särskilt i grupper där barnen inte delar ett gemensamt språk. Ordrikedom och språklig komplexitet är svår att nå utan en pedagog som deltar och sätter ord på det som händer.
Vad är Språkträdgården?
Språkträdgården är ett frivilligt material från Skolverket för systematisk uppföljning av barns språkutveckling i förskolan. Det innehåller observationsunderlag, analysverktyg och exempel på språkfrämjande undervisning och kan användas fristående eller som komplement till annat material.
Hur ofta bör ett barns språk följas upp?
Riktmärket är att observera och följa upp varje barn en gång per termin. Om det finns oro för barnets språkutveckling bör uppföljningen ske oftare.