När Graham Potter mötte pressen inför Sveriges avgörande VM-playoff mot Ukraina blev samtalet oväntat personligt. Den 47-årige förbundskaptenen, som tog över herrlandslaget i september förra året, öppnade upp om utmaningar som sträcker sig långt bortom fotbollsplanen — från svåra samtal med sina barn om kriget till kampen mot bluffsyndrom och mental ohälsa.
När världshändelser krockar med föräldrarollen
”Som pappa till tre är det inte lätt att förklara allt för sina barn. Det finns saker som är bra mycket viktigare än fotboll.”
Potter syftar på kriget i Ukraina, nu inne på sitt femte år. När Sverige möter just Ukraina i Valencia den 26 mars handlar det om mer än en VM-biljett. För Potter har förberedelserna inneburit svåra samtal hemma vid köksbordet — samtal som saknar enkla svar.
”Ibland kan man inte ge barnen alla svar. Det är en utmaning vi alla ställs inför,” säger Potter.
Det är en utmaning många föräldrar känner igen. Hur förklarar man krig, orättvisa och lidande för barn som vill förstå världen? I Potters fall blir dilemmat extra påtagligt när jobbet bokstavligen innebär att möta representanter för ett krigshärjat land. Svenska Fotbollförbundet har dessutom valt att markera matchen genom att skänka fotbollsmaterial till ukrainska skolor — ett samarbetsavtal som signeras i samband med mötet.
Bluffsyndrom och hatmejl — priset för elittränarskap
Potter är ovanligt öppen kring mental ohälsa, något som fortfarande är tabubelagt i fotbollsvärlden. I en tidigare intervju med High Performance-podcast beskrev han sin kamp mot bluffsyndrom:
”Vissa dagar är bra där du fysiskt känner dig stark och vissa dagar tänker du: ’Okej, jag måste tänka på det här’… bluffsyndromet.”
Perioden i Chelsea lämnade djupa spår. Potter berättade för The Athletic om de mörkaste stunderna: ”Jag har fått några inte särskilt trevliga mejl där folk vill att jag och mina barn ska dö.”
Hatmejlen kom efter dåliga resultat. För Potter blev det en brutal påminnelse om fotbollens baksida — där passion övergår i hot och där tränare bär hela skulden för lagets misslyckanden. ”Om man går till jobbet och någon svär om övergrepp, så kommer det inte att bli trevligt,” reflekterar han.
Från klubbkaos till landslagsharmoni
Efter sparken från Chelsea våren 2023 var Potter utan uppdrag i över två år. När Svenska Fotbollförbundet kom knackande såg han en chans till något annorlunda.
”I Premier League är det 25 spelare som inte bryr sig så mycket om laget — i ett landslag kan ni göra något som är större än allt.”
Kontrasten är slående. I stället för miljardövergångar och egocentriska stjärnor möter Potter nu spelare som kämpar för sin nations ära. Viktor Gyökeres, Williot Swedberg, Kristoffer Nordfeldt — alla tillgängliga för spel mot Ukraina enligt Potters rapport från presskonferensen.
Men övergången har inte varit problemfri. Potter erkänner att han fortfarande lär känna truppen: ”Jag kan inte sitta här och säga att jag gjort allt jobb som krävs.” Data används vid trupputtagning, men den mänskliga faktorn väger tyngre. Startelvan mot Ukraina var fortfarande inte spikad när han mötte media på måndagen.
En match bortom fotboll
Vinnaren av mötet mellan Sverige och Ukraina tar sig vidare till playoff-final mot antingen Polen eller Albanien den 31 mars. För Sverige handlar det om en första VM-turnering sedan 2006.
För Potter handlar det om mer.
Det handlar om att visa sina barn att idrott kan bygga broar även i krigets skugga. Om att bevisa för sig själv att framgångarna med Östersunds FK — där han tog laget från division 1 till Europa League — inte var en tillfällighet. Om att mental hälsa och öppenhet kan samexistera med elitfotboll.
”Det har inte varit lätt,” sammanfattade Potter sin resa på presskonferensen. Orden rymmer mer än bara nervositeten inför en enskild match. De rymmer en tränarkarriär som gått från triumf till trauma och tillbaka igen.
När Sverige springer ut på Mestalla-stadion i Valencia kommer Potter att bära på alla dessa erfarenheter. Samtalen med barnen. Hatmejlen. Bluffsyndromet. Men också hoppet om att fotboll, trots allt, kan vara något större än bara ett spel.
För läsare som är intresserade av hur mental ohälsa påverkar vardagen eller vill förstå mer om globala konflikters påverkan på samhället, erbjuder Potters öppenhet en påminnelse: även de som verkar ha lyckats kämpar sina strider. Och ibland är det okej att inte ha alla svar.