Friska, ammade spädbarn som fick järntillskott under sina första månader uppvisade färre aggressiva beteenden vid tre års ålder än barn som fick placebo. Det är resultatet av en randomiserad studie från Umeå universitet, publicerad i Scientific Reports. Forskarna är samtidigt tydliga: det här räcker inte för att rekommendera järntillskott till alla svenska spädbarn.
Ammade barn är intressanta just för att bröstmjölk innehåller lite järn. Barnet lever på de depåer det byggde upp i livmodern och de töms någon gång under andra halvåret. Frågan forskarna ställde var om det finns en lucka där och om luckan spelar roll för mer än blodvärdet.
Effekten syns i barnens beteende, inte i blodvärdet
Det intressanta i resultatet är att effekten dyker upp i barnens beteende tre år senare, inte i hemoglobinet några veckor efter tillskottet. Skillnaderna handlade om aggressivitet skattad av föräldrar, inte om diagnoser eller kliniska bedömningar.
Det finns en biologisk logik bakom. Järn behövs för syretransport, energiproduktion och för bildandet av signalsubstanser i hjärnan. Perioden mellan sex och tolv månader är samtidigt en period när hjärnan växer snabbt. Ett underskott just då är svårare att kompensera för i efterhand än ett underskott vid fem år.
Men logik är inte bevis. Att en mekanism är rimlig gör inte att den är den som verkade.
Fem saker som måste till innan Socialstyrelsen kan ändra något
Vägen från en studie till en ändrad rekommendation i barnhälsovården är lång och den ser ungefär så här ut:
Ett resultat i en grupp svenska barn behöver återfinnas i andra grupper, med andra kostvanor och andra järndepåer vid födseln, genom replikering i en annan population. Utan det vet vi inte om fyndet är generellt eller lokalt.
Föräldraskattningar av beteendet är användbara men känsliga. En förälder som misstänker att barnet fick tillskottet kan skatta annorlunda. Nästa steg är objektiva mått: bedömningar från förskolepersonal eller strukturerade observationer.
Tre år är tidigt, så en uppföljning längre fram behövs. Håller skillnaden vid sex år, vid skolstart, vid tio? Eller jämnar den ut sig? Beteendeskillnader hos treåringar försvinner ofta av sig själva.
Kroppen saknar aktiv mekanism för att utsöndra överskottsjärn. Det gör marginalerna smalare hos ett spädbarn än hos en vuxen och det gör dosfrågan till en säkerhetsfråga: en dos måste vara prövad för säkerhet, inte bara effekt.
Om effekten sitter hos den minoritet som hade låga järndepåer är riktad screening rimligare än att ge tillskott till alla, vilket kräver en analys av vilka barn som faktiskt gynnas. Det är en helt annan rekommendation, med helt andra kostnader.
Först när de fem punkterna är avklarade blir det meningsfullt att diskutera nationella riktlinjer.
Doseringsmarginalen hos småbarn är smal
Järn är inte ett ofarligt vitamin att chansa med. Livsmedelsverkets rekommendation för barn mellan ett och sex år ligger på 7 mg per dag och akut järnförgiftning hos små barn kan uppstå vid doser över 20 mg per kilo kroppsvikt. För vuxna sätts den övre tolerabla nivån från tillskott till 45 mg per dag, samtidigt som många renodlade järntabletter i handeln innehåller runt 65 mg per dos.
Räkna om det för ett barn på tio kilo och marginalen krymper snabbt. Det är därför tillskott till spädbarn hör hemma hos barnavårdscentralen och inte i hälsokostbutiken.
Studien flyttar en global fråga in i svenska mottagningsrum
Järnbrist är världens vanligaste näringsbrist och berör omkring två miljarder människor. Runt en fjärdedel av jordens befolkning har järnbristanemi. I länder där kosten är järnfattig och infektionstrycket högt är kopplingen mellan järn och barns utveckling redan ett folkhälsoproblem, inte en forskningsfråga.
Det svenska bidraget är metodologiskt. Här går det att göra en randomiserad studie på friska, välnärda, ammade barn och därmed isolera järnets effekt från fattigdom, undernäring och sjukdom. Om ett tillskott ger effekt även i den gruppen blir argumentet för insatser i länder med sämre utgångsläge starkare. Det är i sådana studier Agenda 2030-målet om hälsa faktiskt får sitt underlag och det kopplar samman den här forskningen med de bredare utvecklingsmålen om barns villkor.
Tre år är också åldern då svensk barnhälsovård gör ett av sina mer omfattande hälsobesök, med bland annat språkscreening. Där finns redan en struktur som fångar upp avvikelser i utveckling, inte minst i språket.
Föräldrar rekommenderas att följa BVC:s rutiner medan mer forskning genomförs
Ingenting nytt, är det korta svaret. Barnhälsovården följer järnstatus och tillväxt enligt gällande rutiner och det är där misstanke om järnbrist ska tas upp.
Det som går att påverka är upptaget från maten. C-vitamin ökar upptaget av icke-hemjärn tre till fyra gånger, vilket är varför paprika eller citrusfrukt vid en järnrik måltid gör mer nytta än den ser ut att göra. Tanniner i te och kaffe drar åt motsatt håll och kan minska upptaget med 50 till 90 procent, något som blir relevant först när barnet är äldre.
Vid konstaterad brist stiger blodvärdet ofta redan inom ett par veckor, medan det tar tre till sex månader att fylla på depåerna helt. Den skillnaden mellan snabb symtomlindring och långsam återuppbyggnad är värd att ha med sig, eftersom den förklarar varför behandlingen fortsätter efter att barnet börjat verka piggare.
FAQ
Ska jag börja ge mitt ammade barn järntillskott?
Nej, inte på eget initiativ. Studien är för ny och för liten för att ändra rekommendationer och järn har smala doseringsmarginaler för små barn. Ta upp frågan på BVC om du är orolig.
Innebär resultatet att järnbrist orsakar aggressivt beteende?
Det går inte att säga så. Studien visar en skillnad mellan grupper i en randomiserad jämförelse, vilket är ett starkare underlag än en observationsstudie men den mäter föräldraskattat beteende vid en enda tidpunkt. Innan resultatet är replikerat med objektiva mått och följt upp längre fram är orsakssambandet en hypotes, inte en slutsats.
Får ammade barn för lite järn generellt?
Bröstmjölk innehåller lite järn men upptaget är effektivt och de flesta barn klarar sig på de depåer de byggt upp före födseln. Behovet ökar när depåerna töms under andra halvåret, vilket är skälet till att järnrik mat introduceras då.
Varför gjordes studien på friska barn i Sverige?
Just för att utesluta störande faktorer. I en välnärd population utan hög infektionsbelastning kan effekten av järn separeras från effekten av fattigdom och undernäring, vilket gör resultatet mer användbart även för länder med sämre förutsättningar.