Att ge alla barn i världen tillgång till grundläggande utbildning var en av de mest ambitiösa formuleringarna i FN:s millenniemål. 25 år senare lyfts just detta mål ofta fram som en av de största framgångarna i arbetet med global utveckling. Men hur ser verkligheten ut – och vad återstår att göra?
Ett mål som enade världen
När FN år 2000 antog de åtta millenniemålen (MDG) var mål 2 ett löfte om att alla barn – pojkar som flickor – skulle ha tillgång till grundskola före år 2015. Det var ett mål som förenade givarländer, regeringar, frivilligorganisationer och utbildningsinitiativ världen över.
”Utbildning är nyckeln till utveckling,” var ett mantra som genomsyrade hela FN:s arbete under perioden. Det gällde både att bygga skolor, utbilda lärare, ta bort skolavgifter, ordna skolmat och öka jämställdheten i klassrummen.
Resultaten: en av historiens största utbildningsvågor
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Mellan 2000 och 2015:
- Ökade andelen barn i låginkomstländer som går i grundskola från 82 till 91 procent.
- Antalet barn utanför skolan minskade med över 40 procent.
- Klyftan mellan flickors och pojkars skolgång minskade drastiskt.
I länder som Etiopien, Bangladesh och Ghana har andelen barn som går i skolan mer än fördubblats sedan millenniemålen antogs. Många länder tog bort skolavgifter och investerade i lärarutbildning, infrastruktur och lokala program för att öka närvaron, särskilt bland flickor.
Det är inte en överdrift att säga att detta mål skapade en global utbildningsrörelse – kanske den största världen någonsin sett.
FN:s roll: motor, finansiär och påtryckare
FN:s utbildningsorgan UNESCO samt UNICEF och UNDP spelade en avgörande roll. De:
- Samordnade initiativ på global nivå
- Samlade in statistik för att följa framstegen
- Kanaliserade bistånd och resurser till skolprogram
- Pressade regeringar att prioritera utbildning
Dessutom fanns samarbeten med Världsbanken, biståndsorganisationer, lokala aktörer och privata stiftelser som Bill & Melinda Gates Foundation.
FN:s globala tryck gjorde utbildning till en politisk fråga i många länder – och det gav resultat.
Men – utmaningarna är fortfarande stora
Trots de imponerande framstegen står världen inför nya hinder. Idag – 25 år efter millenniemålens lansering – går fortfarande över 250 miljoner barn och unga inte i skolan enligt UNESCO:s senaste siffror.
De största utmaningarna finns i:
- Konfliktdrabbade länder som Afghanistan, Sudan, Jemen och Syrien
- Extremt fattiga regioner där barn behöver arbeta för familjens överlevnad
- Landsbygdsområden utan skolor eller utbildade lärare
- Klimatdrabbade regioner där skolor förstörts eller blivit otillgängliga
Pandemin 2020 slog hårt mot skolgången – över 1,6 miljarder barn och unga påverkades av skolstängningar. FN har varnat för att detta kan leda till långsiktiga bakslag, särskilt för flickor.
Flickors utbildning – både framgång och kamp
Millenniemålen bidrog till att kraftigt minska könsgapet i utbildning, men på flera håll har utvecklingen stannat av. I vissa länder har konservativa lagar, barnäktenskap och könsbaserat våld fortsatt att hålla flickor borta från skolan.
Men även här finns ljuspunkter. FN:s kampanjer som ”Let girls learn”, och lokala initiativ i bland annat Pakistan, Kenya och Malawi har visat att när flickor får gå i skolan, förändras hela samhällen. Det leder till bättre hälsa, minskad barnadödlighet, högre inkomster och ökad jämställdhet.
Vad krävs för att säkra fortsatt framgång?
FN:s nuvarande mål – Agenda 2030:s mål 4 – är ännu bredare: att säkerställa inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet för alla. Det handlar inte längre bara om att barn ska gå i skolan – utan också att de ska lära sig något.
För att nå dit krävs:
- Stora investeringar i utbildning, särskilt i låginkomstländer
- Digital inkludering – så att alla barn har tillgång till internet och teknik
- Lärarsatsningar – utbildade, välbetalda och engagerade lärare
- Skydd av skolor i konflikter – utbildning ska vara en rättighet, även i krig
Från löfte till framtid
Millenniemålet om utbildning har blivit en symbol för vad globalt samarbete faktiskt kan åstadkomma. Att på mindre än 20 år få in tiotals miljoner fler barn i skolan är en av de största sociala framgångarna i modern tid.
Men kampen är inte över. Och FN:s roll är fortsatt avgörande – som väckarklocka, samordnare och garant för barns rätt till kunskap.
För i slutändan handlar det om detta: utan utbildning – ingen framtid.