När FN:s medlemsstater antog millenniemålen år 2000 var ambitionen enorm: till år 2015 skulle världen gemensamt ta stora steg för att minska fattigdom, förbättra hälsa, öka utbildning och skydda miljön. De åtta målen blev vägledande för internationellt utvecklingssamarbete och påverkade regeringar, biståndsgivare och organisationer världen över. Men hur gick det egentligen med dessa mål – och vilka framgångar respektive misslyckanden kan vi se i backspegeln?
Fattigdom och hunger
Det första målet, att halvera andelen människor som lever i extrem fattigdom, nåddes på global nivå redan före 2015. Framför allt i Asien, särskilt i Kina och Indien, minskade fattigdomen kraftigt. Däremot blev utvecklingen ojämn – i Afrika söder om Sahara levde fortfarande hundratals miljoner i extrem fattigdom. Hungern minskade också, men långsammare än väntat, och klimatförändringar samt konflikter bromsade framstegen.
Utbildning för alla
Målet om grundutbildning för alla barn var en av de största framgångarna. Andelen barn som började skolan ökade markant och särskilt flickors skolgång förbättrades i många länder. Men full måluppfyllelse nåddes inte – i konfliktdrabbade regioner och bland de allra fattigaste barnen kvarstod stora hinder.
Jämställdhet och kvinnors rättigheter
Framsteg gjordes för flickors utbildning och kvinnors representation i parlament, men på arbetsmarknaden och inom reproduktiva rättigheter gick det betydligt långsammare. Kvinnors utsatthet för våld och diskriminering fortsatte att vara en global utmaning.
Hälsa och dödlighet
Barnadödligheten nästan halverades under perioden, vilket var en av de största framgångarna. Vaccinationsprogram och förbättrad mödravård räddade miljontals liv. Även kampen mot hiv, malaria och tuberkulos gav resultat – spridningen av hiv bromsades och tillgången till behandling ökade. Trots detta kvarstod stora skillnader mellan rika och fattiga länder, och mödradödligheten minskade inte lika snabbt som förväntat.
Miljö och hållbarhet
Här var resultaten svagast. Målet att minska förlusten av biologisk mångfald misslyckades och skogsskövlingen fortsatte i hög takt på flera håll. Samtidigt fick fler människor tillgång till rent dricksvatten, vilket blev en tydlig framgång. Klimatfrågan fick däremot inte den plats som senare lyftes fram i Agenda 2030.
Globala partnerskap
Målet om ett starkare globalt partnerskap för utveckling ledde till ökat bistånd och skuldlättnader för fattiga länder. Men många kritiker menade att ansvaret låg för tungt på utvecklingsländerna, medan rika länder inte alltid levde upp till sina löften.
Summering av resultaten
Millenniemålen blev en blandad historia: på vissa områden, som fattigdomsminskning, skolgång och barnadödlighet, såg världen enorma framsteg. På andra, som miljö, jämställdhet och mödradödlighet, var utvecklingen betydligt långsammare. Det största arvet är kanske att målen satte en global agenda som för första gången mobiliserade både regeringar, företag och civilsamhället kring tydliga och mätbara mål. Den erfarenheten blev grunden för Agenda 2030 och de 17 globala målen.