I korthet

83,4 miljoner människor levde i intern fördrivning vid slutet av 2024 enligt IDMC, det högsta antalet någonsin. 9,8 miljoner av dessa var fördrivna av katastrofer. Under 2024 skedde 45,8 miljoner nya fördrivningar pga katastrofer, dubbelt så många som decenniets genomsnitt. 99,5 procent av katastrofflykt var väderrelaterad, ofta förvärrad av klimatförändringar. Cykloner stod för 54 procent av rörelserna. USA hade rekordnivå med 11 miljoner fördrivningar pga orkaner. Världsbanken bedömer att upp till 216 miljoner människor kan tvingas migrera internt på grund av klimat till 2050 om inte åtgärder vidtas.

Vad en klimatflykting är

En klimatflykting är en person som tvingats lämna sitt hem på grund av klimatrelaterade orsaker. Begreppet är inte juridiskt definierat utan ett samlingsbegrepp som används av media, forskare och organisationer för att beskriva en växande grupp människor på flykt.

Orsakerna kan vara direkta som översvämningar, stormar, skogsbränder och cykloner, eller indirekta som torka, missväxt och havsnivåhöjning. Vissa flyr akut när katastrofen slår till. Andra tvingas långsamt lämna när jorden inte längre kan brukas eller havet sköljer bort kustområden.

Det juridiska problemet

Klimatflyktingar är inte erkända i FN:s flyktingkonvention från 1951. Konventionen definierar en flykting som någon med ”välgrundad fruktan för förföljelse” på grund av etnicitet, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till särskild samhällsgrupp. Klimatförändringar nämns inte.

Detta innebär att människor som flyr klimatkatastrofer inte har samma juridiska skydd som politiska flyktingar. De kan inte söka asyl på klimatgrund och har ingen rätt att stanna i ett mottagarland. För dem som blir kvar i sitt land som internflyktingar finns inte heller någon internationell konvention som garanterar deras rättigheter, bara icke-bindande principer från 1998 (Guiding Principles on Internal Displacement).

Aktuell statistik från IDMC GRID 2025

IDMC (Internal Displacement Monitoring Centre) i Genève är den ledande källan för data om interna fördrivningar globalt. Deras Global Report on Internal Displacement (GRID) publiceras varje maj och är den mest aktuella källan för klimatfördrivningsdata.

Den dramatiska ökningen är resultatet av både fler klimatkatastrofer och stora konflikter, inte minst i Sudan (11,6 miljoner internt fördrivna), Gaza, Ukraina och DR Kongo. Det är värt att notera att kategorierna ofta överlappar: konflikter pågår i många länder som också drabbas av katastrofer, och klimat förvärrar konflikter genom resursbrist.

Var klimatflyktingarna kommer från

Klimatfördrivningar är inte jämnt fördelade. Vissa regioner och länder drabbas oproportionerligt hårt, ofta de som bidragit minst till klimatförändringarna.

De största hoten

Klimatförändringarna driver klimatflyktingströmmar genom flera olika mekanismer. Här är de viktigaste hoten.

1. Tropiska cykloner och orkaner. Står för 54 procent av katastroffördrivningarna. Värmare hav driver kraftigare och fler stormar. Orkanerna Helene och Milton i USA 2024 är exempel.
2. Översvämningar. Både kustöversvämningar och översvämningar längs floder. Bangladesh, Indien och Pakistan är särskilt drabbade.
3. Torka och missväxt. Långsiktig torka driver gradvis migration. Sahel-regionen och Centralamerika (”Dry Corridor”) är hotspots.
4. Havsnivåhöjning. Långsam men obeveklig. Hotar små östater som Tuvalu, Kiribati och Maldiverna samt låglandsländer som Bangladesh.
5. Skogsbränder. Allt vanligare i Kalifornien, Australien, Sibirien och Medelhavet. Kan tvinga miljontals till tillfällig fördrivning.
6. Extrema temperaturer. Värmeböljor som gör områden obeboeliga periodvis. Persiska viken kan bli obeboelig vissa månader till 2050 enligt forskning.
7. Resursbrist och konflikter. Klimatförändringar förvärrar tävlingar om vatten och bördig mark, vilket bidrar till konflikter och flykt.
8. Saltintrångning. Stigande havsnivåer förorenar grundvatten i kustländer. Bangladesh är hårt drabbat.

Hotspots för framtiden

Världsbankens Groundswell-rapport bedömer att klimatförändringar kan tvinga upp till 216 miljoner människor i sex regioner att migrera internt till 2050 om inte kraftiga åtgärder vidtas. Det skulle motsvara cirka 2,8 procent av regionernas befolkning.

Små östater och existentiellt hot

För vissa nationer handlar klimatflykt om landets existens. Pacific Islands Forum består av 18 medlemsländer varav många hotas av havsnivåhöjning. Kiribati, Tuvalu, Marshallöarna och Nauru kan bli helt obeboeliga inom decennier.

Tuvalu har redan tagit konkreta steg. I november 2023 undertecknade landet ”Falepili Union”-fördraget med Australien som garanterar tuvaluaner särskild migrationsstatus om landet blir obeboeligt. Detta är världens första bilaterala klimatmigrationsavtal. Avtalet ger 280 tuvaluaner per år rätt att flytta till Australien.

Kiribati har köpt mark i Fiji som en ”försäkring” för framtiden. Maldiverna planerar artificiella höglands-öar som ska kunna ta emot befolkningen om naturliga öar översvämmas. Marshallöarna driver internationellt domstolsfall för klimatkompensation.

Internationella ramverk

Det internationella arbetet för klimatflyktingar är fragmenterat och svagt. Här är de viktigaste initiativen.

• Nansen-initiativet (2012): Schweiz och Norge ledde arbetet med ”Agenda for the Protection of Cross-Border Displaced Persons in the Context of Disasters and Climate Change”.
• Platform on Disaster Displacement (2016): Efterföljare till Nansen-initiativet. 18 medlemsstater inklusive Sverige. Icke-bindande forum.
• Sendai Framework (2015): FN:s ramverk för katastrofriskreducering, viktigt för förebyggande.
• Global Compact for Migration (2018): Icke-bindande FN-avtal som inkluderar klimatmigration men saknar verkställighet.
• Warsaw International Mechanism (2013): UNFCCC-mekanism för förluster och skador kopplade till klimat.
• Loss and Damage Fund (COP27 2022, fullt operativt COP28 2023): Klimatfond för länder som drabbas hårt. Träffas vid varje COP.
• Falepili Union (2023): Australien-Tuvalu bilateralt klimatmigrationsavtal, första i världen.
• FN:s människorättskommitté Teitiota-fallet (2020): Etablerade principen att stater inte får återsända människor till länder där klimat hotar deras liv.

Sverige och klimatflyktingar

Sverige har spelat en aktiv roll i internationella ansträngningar kring klimatflyktingar. Sverige är medlem i Platform on Disaster Displacement och bidrar finansiellt till UNHCR:s klimatarbete.

I svensk asylrätt finns inte klimat som självständig asylgrund. En person som flyr klimatkatastrof i hemlandet får inte automatiskt asyl. Däremot kan klimat vara en faktor som förstärker andra asylgrunder, exempelvis om torka drivit fram konflikter eller om en politisk regim aktivt motverkar klimatanpassning för minoriteter.

Sverige ger humanitärt bistånd via Sida till länder som drabbas av klimatkatastrofer och klimatfördrivning. Sverige bidrar också till Gröna klimatfonden, Adaptation Fund och Loss and Damage Fund. De nordiska länderna gav i maj 2024 ett gemensamt ministeruttalande om ”den trefaldiga planetära krisen” och betonade behovet av stöd till klimatflyktingar.

Vad som krävs framåt

För att hantera klimatflyktingfrågan långsiktigt krävs insatser på flera nivåer. Här är de viktigaste prioriteringarna.

1. Klimatåtgärder och utsläppsminskningar. Den viktigaste insatsen är att minska klimatförändringarna i grunden enligt Parisavtalets 1,5-gradersmål.
2. Klimatanpassning. Investera i klimattålig infrastruktur, varningssystem och anpassad jordbruk i utsatta länder.
3. Klimatfinansiering. COP29:s NCQG-överenskommelse om 300 mdr USD per år till 2035 är ett första steg men behöver utökas.
4. Juridiska ramverk. Världen behöver en internationell konvention eller bindande protokoll om klimatmigration.
5. Tidiga varningssystem. WMO:s ”Early Warnings for All”-initiativ ska se till att alla har tillgång till varningar senast 2027.
6. Planerad relokering. När det krävs, organiserad och värdig flytt av samhällen från obeboeliga områden.
7. Internt fördrivnas rättigheter. Stärka det globala ramverket för IDP-skydd och stöd.
8. Migrationsavtal. Fler bilaterala avtal som Tuvalu-Australien kan ge utsatta nationer säkra utvägar.

Vanliga frågor om klimatflyktingar

Vad är en klimatflykting?

En klimatflykting är en person som tvingats lämna sitt hem på grund av klimatrelaterade orsaker som översvämningar, torka, stormar, havsnivåhöjning eller utebliven skörd. Begreppet används flitigt i media men är inte juridiskt definierat i internationell rätt. De flesta klimatflyktingar är internflyktingar som stannar inom sitt eget land snarare än externa flyktingar som korsar gränser.

Hur många klimatflyktingar finns det?

Enligt IDMC GRID 2025 var 9,8 miljoner människor internt fördrivna pga katastrofer vid slutet av 2024. Under själva 2024 skedde 45,8 miljoner nya fördrivningar pga katastrofer, en rekordnivå. 99,5 procent var väderrelaterade. Det totala antalet internt fördrivna oavsett orsak var 83,4 miljoner, det högsta någonsin. Antalet externa klimatflyktingar (de som korsar gränser) är svårare att räkna men växande.

Är klimatflyktingar juridiskt skyddade?

Nej, klimatflyktingar omfattas inte av FN:s flyktingkonvention från 1951. Konventionen definierar flykting som någon förföljd på grund av etnicitet, religion, nationalitet, politisk åskådning eller samhällsgrupp. Klimat ingår inte. Däremot etablerade FN:s människorättskommitté i Teitiota-fallet 2020 att stater inte får återsända människor till länder där klimat hotar deras liv. Detta är en juridisk dörröppning men inte ett heltäckande skydd.

Vilka länder är hårdast drabbade?

USA hade flest katastroffördrivningar 2024 med 11 miljoner, främst orkaner. Sub-Sahara Afrika har flest internt fördrivna totalt med 38,8 miljoner. Sudan har 11,6 miljoner internt fördrivna pga konflikt och klimat. Bangladesh, Filippinerna, Indien och Kina drabbas regelbundet av massvis fördrivningar pga cykloner och översvämningar. Små östater som Tuvalu, Kiribati och Marshallöarna hotas av havsnivåhöjning på sikt.

Vad är skillnaden mellan klimatflyktingar och vanliga flyktingar?

Vanliga flyktingar omfattas av FN:s flyktingkonvention från 1951 och har juridisk rätt till skydd, asyl och hjälp via UNHCR. Klimatflyktingar saknar denna status och har inga internationella rättigheter att stanna i ett mottagarland. De flesta klimatflyktingar är dessutom internflyktingar som stannar inom landet, vilket vanliga flyktingar enligt definition inte är.

Vad är Teitiota-fallet?

Ioane Teitiota från Kiribati sökte asyl i Nya Zeeland 2013 med argumentet att havsnivåhöjningen gjorde Kiribati obeboeligt. Nya Zeeland avvisade ansökan men FN:s människorättskommitté kom 2020 med ett historiskt avgörande: stater får inte återsända människor till länder där klimat hotar deras rätt till liv enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Detta öppnade en juridisk dörr för klimatflyktingskydd.

Hur många klimatflyktingar väntas det bli?

Världsbankens Groundswell-rapport bedömer att upp till 216 miljoner människor kan tvingas migrera internt på grund av klimat till 2050 i sex regioner: Sub-Sahara Afrika (86 milj), Östasien och Stillahavet (49 milj), Sydasien (40 milj), Nordafrika och Mellanöstern (19 milj), Latinamerika (17 milj) och Östeuropa/Centralasien (5 milj). Snabba klimatåtgärder kan minska dessa siffror dramatiskt.

Vad gör Sverige för klimatflyktingar?

Sverige är medlem i Platform on Disaster Displacement och bidrar finansiellt till UNHCR:s klimatarbete. Sverige ger humanitärt bistånd via Sida till länder som drabbas av klimatkatastrofer och bidrar till Gröna klimatfonden, Adaptation Fund och Loss and Damage Fund. I svensk asylrätt finns dock inte klimat som självständig asylgrund. Klimat kan vara en förstärkande faktor för andra asylgrunder men inte tillräcklig i sig.

The post Klimatflyktingar och den växande globala krisen appeared first on Millenniemålen.