I korthet

83,4 miljoner människor levde i intern fördrivning vid slutet av 2024 enligt IDMC, det högsta antalet någonsin. 9,8 miljoner av dessa var fördrivna av katastrofer. Under 2024 skedde 45,8 miljoner nya fördrivningar pga katastrofer, dubbelt så många som decenniets genomsnitt. 99,5 procent av katastrofflykt var väderrelaterad, ofta förvärrad av klimatförändringar. Cykloner stod för 54 procent av rörelserna. USA hade rekordnivå med 11 miljoner fördrivningar pga orkaner. Världsbanken bedömer att upp till 216 miljoner människor kan tvingas migrera internt på grund av klimat till 2050 om inte åtgärder vidtas.

Vad en klimatflykting är

En klimatflykting är en person som tvingats lämna sitt hem på grund av klimatrelaterade orsaker. Begreppet är inte juridiskt definierat utan ett samlingsbegrepp som används av media, forskare och organisationer för att beskriva en växande grupp människor på flykt.

Orsakerna kan vara direkta som översvämningar, stormar, skogsbränder och cykloner, eller indirekta som torka, missväxt och havsnivåhöjning. Vissa flyr akut när katastrofen slår till. Andra tvingas långsamt lämna när jorden inte längre kan brukas eller havet sköljer bort kustområden.

Det juridiska problemet

Klimatflyktingar är inte erkända i FN:s flyktingkonvention från 1951. Konventionen definierar en flykting som någon med ”välgrundad fruktan för förföljelse” på grund av etnicitet, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till särskild samhällsgrupp. Klimatförändringar nämns inte.

Detta innebär att människor som flyr klimatkatastrofer inte har samma juridiska skydd som politiska flyktingar. De kan inte söka asyl på klimatgrund och har ingen rätt att stanna i ett mottagarland. För dem som blir kvar i sitt land som internflyktingar finns inte heller någon internationell konvention som garanterar deras rättigheter, bara icke-bindande principer från 1998 (Guiding Principles on Internal Displacement).

Aktuell statistik från IDMC GRID 2025

IDMC (Internal Displacement Monitoring Centre) i Genève är den ledande källan för data om interna fördrivningar globalt. Deras Global Report on Internal Displacement (GRID) publiceras varje maj och är den mest aktuella källan för klimatfördrivningsdata.

Den dramatiska ökningen är resultatet av både fler klimatkatastrofer och stora konflikter, inte minst i Sudan (11,6 miljoner internt fördrivna), Gaza, Ukraina och DR Kongo. Det är värt att notera att kategorierna ofta överlappar: konflikter pågår i många länder som också drabbas av katastrofer, och klimat förvärrar konflikter genom resursbrist.

Var klimatflyktingarna kommer från

Klimatfördrivningar är inte jämnt fördelade. Vissa regioner och länder drabbas oproportionerligt hårt, ofta de som bidragit minst till klimatförändringarna.

De största hoten

Klimatförändringarna driver klimatflyktingströmmar genom flera olika mekanismer. Här är de viktigaste hoten.

1. Tropiska cykloner och orkaner. Står för 54 procent av katastroffördrivningarna. Värmare hav driver kraftigare och fler stormar. Orkanerna Helene och Milton i USA 2024 är exempel.
2. Översvämningar. Både kustöversvämningar och översvämningar längs floder. Bangladesh, Indien och Pakistan är särskilt drabbade.
3. Torka och missväxt. Långsiktig torka driver gradvis migration. Sahel-regionen och Centralamerika (”Dry Corridor”) är hotspots.
4. Havsnivåhöjning. Långsam men obeveklig. Hotar små östater som Tuvalu, Kiribati och Maldiverna samt låglandsländer som Bangladesh.
5. Skogsbränder. Allt vanligare i Kalifornien, Australien, Sibirien och Medelhavet. Kan tvinga miljontals till tillfällig fördrivning.
6. Extrema temperaturer. Värmeböljor som gör områden obeboeliga periodvis. Persiska viken kan bli obeboelig vissa månader till 2050 enligt forskning.
7. Resursbrist och konflikter. Klimatförändringar förvärrar tävlingar om vatten och bördig mark, vilket bidrar till konflikter och flykt.
8. Saltintrångning. Stigande havsnivåer förorenar grundvatten i kustländer. Bangladesh är hårt drabbat.

Hotspots för framtiden

Världsbankens Groundswell-rapport bedömer att klimatförändringar kan tvinga upp till 216 miljoner människor i sex regioner att migrera internt till 2050 om inte kraftiga åtgärder vidtas. Det skulle motsvara cirka 2,8 procent av regionernas befolkning.

Små östater och existentiellt hot

För vissa nationer handlar klimatflykt om landets existens. Pacific Islands Forum består av 18 medlemsländer varav många hotas av havsnivåhöjning. Kiribati, Tuvalu, Marshallöarna och Nauru kan bli helt obeboeliga inom decennier.

Tuvalu har redan tagit konkreta steg. I november 2023 undertecknade landet ”Falepili Union”-fördraget med Australien som garanterar tuvaluaner särskild migrationsstatus om landet blir obeboeligt. Detta är världens första bilaterala klimatmigrationsavtal. Avtalet ger 280 tuvaluaner per år rätt att flytta till Australien.

Kiribati har köpt mark i Fiji som en ”försäkring” för framtiden. Maldiverna planerar artificiella höglands-öar som ska kunna ta emot befolkningen om naturliga öar översvämmas. Marshallöarna driver internationellt domstolsfall för klimatkompensation.

Internationella ramverk

Det internationella arbetet för klimatflyktingar är fragmenterat och svagt. Här är de viktigaste initiativen.

• Nansen-initiativet (2012): Schweiz och Norge ledde arbetet med ”Agenda for the Protection of Cross-Border Displaced Persons in the Context of Disasters and Climate Change”.
• Platform on Disaster Displacement (2016): Efterföljare till Nansen-initiativet. 18 medlemsstater inklusive Sverige. Icke-bindande forum.
• Sendai Framework (2015): FN:s ramverk för katastrofriskreducering, viktigt för förebyggande.
• Global Compact for Migration (2018): Icke-bindande FN-avtal som inkluderar klimatmigration men saknar verkställighet.
• Warsaw International Mechanism (2013): UNFCCC-mekanism för förluster och skador kopplade till klimat.
• Loss and Damage Fund (COP27 2022, fullt operativt COP28 2023): Klimatfond för länder som drabbas hårt. Träffas vid varje COP.
• Falepili Union (2023): Australien-Tuvalu bilateralt klimatmigrationsavtal, första i världen.
• FN:s människorättskommitté Teitiota-fallet (2020): Etablerade principen att stater inte får återsända människor till länder där klimat hotar deras liv.

Sverige och klimatflyktingar

Sverige har spelat en aktiv roll i internationella ansträngningar kring klimatflyktingar. Sverige är medlem i Platform on Disaster Displacement och bidrar finansiellt till UNHCR:s klimatarbete.

I svensk asylrätt finns inte klimat som självständig asylgrund. En person som flyr klimatkatastrof i hemlandet får inte automatiskt asyl. Däremot kan klimat vara en faktor som förstärker andra asylgrunder, exempelvis om torka drivit fram konflikter eller om en politisk regim aktivt motverkar klimatanpassning för minoriteter.

Sverige ger humanitärt bistånd via Sida till länder som drabbas av klimatkatastrofer och klimatfördrivning. Sverige bidrar också till Gröna klimatfonden, Adaptation Fund och Loss and Damage Fund. De nordiska länderna gav i maj 2024 ett gemensamt ministeruttalande om ”den trefaldiga planetära krisen” och betonade behovet av stöd till klimatflyktingar.

Vad som krävs framåt

För att hantera klimatflyktingfrågan långsiktigt krävs insatser på flera nivåer. Här är de viktigaste prioriteringarna.

1. Klimatåtgärder och utsläppsminskningar. Den viktigaste insatsen är att minska klimatförändringarna i grunden enligt Parisavtalets 1,5-gradersmål.
2. Klimatanpassning. Investera i klimattålig infrastruktur, varningssystem och anpassad jordbruk i utsatta länder.
3. Klimatfinansiering. COP29:s NCQG-överenskommelse om 300 mdr USD per år till 2035 är ett första steg men behöver utökas.
4. Juridiska ramverk. Världen behöver en internationell konvention eller bindande protokoll om klimatmigration.
5. Tidiga varningssystem. WMO:s ”Early Warnings for All”-initiativ ska se till att alla har tillgång till varningar senast 2027.
6. Planerad relokering. När det krävs, organiserad och värdig flytt av samhällen från obeboeliga områden.
7. Internt fördrivnas rättigheter. Stärka det globala ramverket för IDP-skydd och stöd.
8. Migrationsavtal. Fler bilaterala avtal som Tuvalu-Australien kan ge utsatta nationer säkra utvägar.

Vanliga frågor om klimatflyktingar

Vad är en klimatflykting?

En klimatflykting är en person som tvingats lämna sitt hem på grund av klimatrelaterade orsaker som översvämningar, torka, stormar, havsnivåhöjning eller utebliven skörd. Begreppet används flitigt i media men är inte juridiskt definierat i internationell rätt. De flesta klimatflyktingar är internflyktingar som stannar inom sitt eget land snarare än externa flyktingar som korsar gränser.

Hur många klimatflyktingar finns det?

Enligt IDMC GRID 2025 var 9,8 miljoner människor internt fördrivna pga katastrofer vid slutet av 2024. Under själva 2024 skedde 45,8 miljoner nya fördrivningar pga katastrofer, en rekordnivå. 99,5 procent var väderrelaterade. Det totala antalet internt fördrivna oavsett orsak var 83,4 miljoner, det högsta någonsin. Antalet externa klimatflyktingar (de som korsar gränser) är svårare att räkna men växande.

Är klimatflyktingar juridiskt skyddade?

Nej, klimatflyktingar omfattas inte av FN:s flyktingkonvention från 1951. Konventionen definierar flykting som någon förföljd på grund av etnicitet, religion, nationalitet, politisk åskådning eller samhällsgrupp. Klimat ingår inte. Däremot etablerade FN:s människorättskommitté i Teitiota-fallet 2020 att stater inte får återsända människor till länder där klimat hotar deras liv. Detta är en juridisk dörröppning men inte ett heltäckande skydd.

Vilka länder är hårdast drabbade?

USA hade flest katastroffördrivningar 2024 med 11 miljoner, främst orkaner. Sub-Sahara Afrika har flest internt fördrivna totalt med 38,8 miljoner. Sudan har 11,6 miljoner internt fördrivna pga konflikt och klimat. Bangladesh, Filippinerna, Indien och Kina drabbas regelbundet av massvis fördrivningar pga cykloner och översvämningar. Små östater som Tuvalu, Kiribati och Marshallöarna hotas av havsnivåhöjning på sikt.

Vad är skillnaden mellan klimatflyktingar och vanliga flyktingar?

Vanliga flyktingar omfattas av FN:s flyktingkonvention från 1951 och har juridisk rätt till skydd, asyl och hjälp via UNHCR. Klimatflyktingar saknar denna status och har inga internationella rättigheter att stanna i ett mottagarland. De flesta klimatflyktingar är dessutom internflyktingar som stannar inom landet, vilket vanliga flyktingar enligt definition inte är.

Vad är Teitiota-fallet?

Ioane Teitiota från Kiribati sökte asyl i Nya Zeeland 2013 med argumentet att havsnivåhöjningen gjorde Kiribati obeboeligt. Nya Zeeland avvisade ansökan men FN:s människorättskommitté kom 2020 med ett historiskt avgörande: stater får inte återsända människor till länder där klimat hotar deras rätt till liv enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Detta öppnade en juridisk dörr för klimatflyktingskydd.

Hur många klimatflyktingar väntas det bli?

Världsbankens Groundswell-rapport bedömer att upp till 216 miljoner människor kan tvingas migrera internt på grund av klimat till 2050 i sex regioner: Sub-Sahara Afrika (86 milj), Östasien och Stillahavet (49 milj), Sydasien (40 milj), Nordafrika och Mellanöstern (19 milj), Latinamerika (17 milj) och Östeuropa/Centralasien (5 milj). Snabba klimatåtgärder kan minska dessa siffror dramatiskt.

Vad gör Sverige för klimatflyktingar?

Sverige är medlem i Platform on Disaster Displacement och bidrar finansiellt till UNHCR:s klimatarbete. Sverige ger humanitärt bistånd via Sida till länder som drabbas av klimatkatastrofer och bidrar till Gröna klimatfonden, Adaptation Fund och Loss and Damage Fund. I svensk asylrätt finns dock inte klimat som självständig asylgrund. Klimat kan vara en förstärkande faktor för andra asylgrunder men inte tillräcklig i sig.

The post Klimatflyktingar och den växande globala krisen appeared first on Millenniemålen.

I korthet

IPCC grundades 1988 av WMO och UNEP. Panelen har 195 medlemsstater och sitt sekretariat hos WMO i Genève. IPCC bedriver ingen egen forskning utan sammanställer publicerad klimatforskning till de auktoritativa Assessment Reports vart 6-8 år. Sex hela utvärderingar har publicerats: AR1 (1990), AR2 (1995), AR3 (2001), AR4 (2007), AR5 (2014), AR6 (2021-2023). IPCC fick Nobels fredspris 2007 tillsammans med Al Gore. Aktuell ordförande är Jim Skea från Storbritannien, vald 2023. Sveriges representant är Markku Rummukainen vid Lunds universitet, SMHI är nationell kontaktpunkt. Arbetet med AR7 pågår med rapporter förväntade 2028 och syntesrapport sent 2029.

Vad IPCC är och vad det gör

IPCC står för Intergovernmental Panel on Climate Change, på svenska ”FN:s klimatpanel” eller ”Mellanstatliga klimatpanelen”. Det är en oberoende vetenskaplig panel under FN som syntetiserar all tillgänglig klimatforskning till auktoritativa rapporter för beslutsfattare.

IPCC är på pappret en organisation under WMO (Världsmeteorologiska organisationen) och UNEP (FN:s miljöprogram) som grundade panelen tillsammans 1988. Panelen är dock i hög grad oberoende och har sitt eget sekretariat i Genève. Den unika konstruktionen kombinerar vetenskaplig integritet med politisk legitimitet eftersom alla rapporter godkänns av medlemsstaterna i konsensus.

Varför IPCC bildades

Under 1980-talet växte den vetenskapliga oron för klimatförändringar snabbt. Forskare som James Hansen vid NASA varnade i kongressförhör om mänsklig påverkan på klimatet. Världen behövde en gemensam vetenskaplig röst för att kunna fatta politiska beslut.

WMO och UNEP grundade tillsammans IPCC 1988 med uppdraget att ”förse världen med ett tydligt vetenskapligt perspektiv över det rådande kunskapsläget vad gäller klimatförändring och dess miljömässiga och socioekonomiska påverkan”. Den första Assessment Report kom redan 1990 och blev avgörande för förhandlingarna om FN:s klimatkonvention UNFCCC som antogs 1992 vid Riokonferensen.

IPCC:s organisation

IPCC har en relativt slimmad struktur med tre arbetsgrupper, ett sekretariat och en ledningsstruktur. Det stora arbetet utförs av tusentals frivilliga forskare över hela världen.

Ordförande Jim Skea

Den nuvarande ordföranden för IPCC är professor Jim Skea från Storbritannien som valdes i juli 2023. Han är energi-, klimat- och industriforskare vid Imperial College London och har lång erfarenhet av klimatpolitik. Skea efterträdde Hoesung Lee från Sydkorea som ledde panelen under AR6-cykeln 2015-2023.

Skea väljs av medlemsstaterna och tjänstgör under hela den sjunde assessment cycle som pågår fram till 2028-2029. Hans roll är vetenskaplig och politiskt diplomatisk samtidigt: han ska säkerställa att IPCC behåller sitt vetenskapliga oberoende men samtidigt arbeta med över 195 regeringar.

Hur Assessment Reports tas fram

IPCC:s Assessment Reports är världens mest noggrant granskade vetenskapliga dokument. Processen tar 6 till 8 år och involverar tusentals forskare i en strikt strukturerad procedur.

1. Scoping. En ”scoping meeting” definierar rapportens innehåll och struktur. För AR7 hölls denna i Kuala Lumpur december 2024.
2. Plenarmöte godkänner outline. Medlemsstaterna godkänner rapportens disposition. För AR7 skedde detta vid 62:a sessionen i Hangzhou februari 2025.
3. Författarnominering. Regeringar och observatörer nominerar experter. För AR7 kom tusentals nomineringar.
4. Författarval. IPCC:s byrå utser författare med balans på kön, region och erfarenhet. AR7-författarna utsågs augusti 2025.
5. Lead Author Meetings. Författarna träffas flera gånger för att utveckla rapporten. Första AR7-mötet hölls i Paris december 2025.
6. Första utkastet. Granskas av tusentals experter (Expert Review). Kommentarerna är offentliga.
7. Andra utkastet. Granskas av både experter och regeringar (Government Review).
8. Slutgiltigt utkast. Tas till plenarmöte där Summary for Policymakers (SPM) godkänns mening för mening i konsensus.
9. Publicering. Hela rapporten publiceras med SPM, Technical Summary och kapitel.

Processen är så genomarbetad att även små felaktigheter eller överdrifter normalt fångas upp under flera granskningsrundor. Det är samtidigt en svaghet eftersom processen är långsam och slutsatserna ofta är konservativa.

De sex Assessment Reports

IPCC har publicerat sex hela Assessment Reports sedan 1990. Varje rapport är en milstolpe för klimatvetenskapen och har haft enorm politisk påverkan.

AR6 – den sjätte utvärderingen

AR6 är den senast publicerade utvärderingen och betraktas som den mest omfattande klimatutvärderingen någonsin. Den består av tre arbetsgruppsrapporter, tre specialrapporter och en syntesrapport.

AR6:s viktigaste budskap är att den globala uppvärmningen redan nått 1,1°C över förindustriell nivå (mätt 2011-2020), att 1,5-gradersmålet sannolikt överskrids under 2030-talet om inte drastiska åtgärder vidtas, och att klimatförändringarna redan har omfattande, snabba och i vissa fall oåterkalleliga konsekvenser. Rapporten betonar att teknik och lösningar finns, men politiskt ledarskap saknas.

AR7 – den sjunde utvärderingen pågår

Arbetet med AR7 inleddes formellt vid IPCC:s 60:e plenarsession i Istanbul i januari 2024. Det är den mest komplexa assessment cycle hittills och har haft betydande politiska spänningar kring tidslinjer och innehåll.

AR7 omfattar tre arbetsgruppsrapporter (samma som AR6), en specialrapport om klimat och städer, en metodrapport om koldioxidavlägsnande (CDR) och utsläppsfångst, samt en metodrapport om kortlivade klimatpåverkande ämnen. Detta är en omfattande agenda.

Sverige och IPCC

Sverige har varit aktivt i IPCC sedan starten 1988 och är en av de länder som tagit klimatpanelens budskap på största allvar. SMHI är Sveriges nationella kontaktpunkt (Focal Point) gentemot IPCC sekretariatet i Genève.

IPCC:s kritik och kontroverser

Trots IPCC:s vetenskapliga tyngd har panelen mött kritik från flera håll under sin historia.

”Climategate” 2009. Mailservern vid East Anglia University i Storbritannien hackades och tusentals mail med IPCC-forskare läcktes ut. Kritiker hävdade att forskarna manipulerade data. Oberoende granskningar friade dock forskarna helt.

Felaktigheter i AR4. AR4 från 2007 innehöll en felaktig uppgift om att Himalayas glaciärer skulle smälta bort till 2035. Detta upptäcktes och rättades 2010. Felet skadade IPCC:s trovärdighet kortsiktigt men ledde till stärkta granskningsprocesser.

Politiskt påverkad Summary for Policymakers. SPM-rapporterna godkänns mening för mening av regeringar, vilket vissa menar leder till att obekväma slutsatser tonas ner. Saudiarabien, Ryssland och flera oljeländer har historiskt försökt urvattna budskap.

Konservativa slutsatser. Många forskare anser att IPCC är för försiktig i sina prognoser. Verkligheten har ofta överträffat IPCC:s ”värsta fall”-scenarier på områden som Arktis-isen och havsnivåhöjning.

Trumps tillbakadragande 2025. Den nya Trump-administrationen har dragit ner USA:s deltagande i IPCC. Detta är problematiskt eftersom USA historiskt har bidragit med både finansiering och vetenskaplig expertis.

IPCC och politiken

IPCC:s rapporter har varit grundläggande för i princip alla större klimatpolitiska beslut i modern tid. Här är de viktigaste kopplingarna mellan IPCC-rapporter och politiska milstolpar.

• 1990 (AR1) → UNFCCC 1992. Första rapporten ledde till FN:s klimatkonvention vid Riokonferensen.
• 1995 (AR2) → Kyotoprotokollet 1997. Andra rapporten gav vetenskaplig grund för bindande utsläppsmål.
• 2007 (AR4) → Köpenhamnstoppmötet 2009. Stor politisk vilja men misslyckad förhandling.
• 2014 (AR5) → Parisavtalet 2015. Femte rapporten direkt avgörande för Parisavtalets utformning.
• 2018 (1,5°C-specialrapporten) → COP26 Glasgow 2021. Rapporten gjorde 1,5°C till mainstream-mål.
• 2023 (AR6 syntesrapport) → COP28 Dubai 2023. Underlag för ”transitioning away from fossil fuels”.
• 2028-2029 (AR7) → COP35 och andra Global Stocktake. Förväntas underlätta nästa stora politiska beslut.

Skillnaden mellan IPCC och andra klimatinstitut

IPCC förväxlas ibland med andra klimatinstitutioner. Här är en översikt över de viktigaste och hur de skiljer sig från IPCC.

Vanliga frågor om IPCC

Vad är IPCC?

IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) är FN:s mellanstatliga klimatpanel och världens auktoritativa röst om klimatvetenskapen. Panelen grundades 1988 av WMO och UNEP för att sammanställa det vetenskapliga kunskapsläget om klimatförändringar. IPCC bedriver ingen egen forskning utan syntetiserar tusentals studier till heltäckande Assessment Reports som publiceras vart 6-8 år. Sekretariatet ligger i Genève och panelen har 195 medlemsstater.

Vem leder IPCC?

IPCC:s ordförande sedan juli 2023 är professor Jim Skea från Storbritannien. Han är energi-, klimat- och industriforskare vid Imperial College London. Skea efterträdde Hoesung Lee från Sydkorea som ledde panelen under AR6-cykeln. Förste vice ordförande är Diana Ürge-Vorsatz från Ungern. Ordföranden tjänstgör under hela en assessment cycle som varar 6-8 år.

Vad är skillnaden mellan IPCC och UNFCCC?

IPCC är en vetenskaplig panel som syntetiserar klimatforskning. UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change) är FN:s klimatkonvention och förhandlingsorgan där länder förhandlar klimatavtal som Parisavtalet. UNFCCC arrangerar COP-mötena varje år. IPCC ger vetenskapligt underlag, UNFCCC är det politiska beslutsorganet. De kompletterar varandra utan att överlappa.

Hur ofta publicerar IPCC rapporter?

IPCC publicerar omfattande Assessment Reports vart 6-8 år. Sex hela utvärderingar har publicerats sedan 1988: AR1 (1990), AR2 (1995), AR3 (2001), AR4 (2007), AR5 (2014) och AR6 (2021-2023). Arbetet med AR7 pågår nu med planerad publicering 2028-2029. Mellan varje assessment cycle publicerar IPCC också flera specialrapporter, exempelvis 1,5-gradersrapporten 2018 och hav- och kryosfärrapporten 2019.

Vem skriver IPCC-rapporterna?

IPCC-rapporterna skrivs av tusentals frivilliga forskare från hela världen. För varje rapport utses ett författarteam av IPCC:s byrå efter nomineringar från medlemsländer. AR7 har författare från över 100 länder. Författarteamen har balans på kön, geografi, erfarenhet och discipliner. IPCC betalar inte författarna utan deras universitet eller arbetsgivare står för lönen. Det är en frivillig uppoffring som anses prestigefylld inom klimatforskningen.

Är IPCC opartisk?

IPCC:s vetenskapliga arbete betraktas som mycket noggrant och opartiskt med omfattande granskningsprocesser. Summary for Policymakers (SPM) som godkänns mening för mening av regeringar har dock kritiserats för att vara politiskt påverkad. Saudiarabien, Ryssland och oljeländer har historiskt försökt tona ner obekväma budskap. Trots detta anser de allra flesta forskare och regeringar att IPCC:s grundbedömningar är solida.

Vad är AR7?

AR7 är IPCC:s sjunde Assessment Report som är under arbete med planerad publicering 2028 och syntesrapport sent 2029. AR7-cykeln startade vid IPCC-60 i Istanbul januari 2024 och författarteamen utsågs i augusti 2025. Det första Lead Author Meeting hölls i Paris december 2025. AR7 omfattar tre arbetsgruppsrapporter, specialrapport om klimat och städer, samt metodrapporter om koldioxidavlägsnande och kortlivade klimatpåverkare.

Hur är Sverige med i IPCC?

Sverige är medlemsstat i IPCC sedan starten 1988. SMHI är Sveriges nationella kontaktpunkt sedan 2013 (tidigare Naturvårdsverket). Sveriges representant vid IPCC-möten är professor Markku Rummukainen vid Lunds universitet. Han är också ledamot i Klimatpolitiska rådet i Sverige. Den svenske meteorologen Bert Bolin (1925-2007) var IPCC:s första ordförande 1988-1997. Sverige bidrar med både forskare och finansiering till IPCC.

The post Allt om IPCC och FN:s klimatpanel appeared first on Millenniemålen.