Halvera den extrema fattigdomen och hungern

Så arbetade FN för att förverkliga sitt millenniemål: Halvera den extrema fattigdomen och hungern

År 2000 samlades världens ledare i ett historiskt toppmöte under FN:s paraply och antog de så kallade millenniemålen – åtta ambitiösa mål för att bekämpa fattigdom, sjukdom, hunger, analfabetism, miljöförstöring och diskriminering mot kvinnor. Ett av de mest grundläggande målen var att till år 2015 halvera den extrema fattigdomen och hungern i världen. Men hur arbetade FN egentligen för att nå det målet – och lyckades man?

Vad menas med extrem fattigdom och hunger?

För att förstå vad FN försökte uppnå behöver vi först veta vad extrem fattigdom innebär. Enligt FN:s definition levde man i extrem fattigdom om man hade mindre än 1,25 dollar per dag att leva på. Hungern mättes i sin tur genom antalet människor som inte fick i sig tillräckligt med kalorier för att kunna leva ett aktivt och hälsosamt liv.

Mätbar förändring – så såg utvecklingen ut

Enligt FN:s slutrapport om millenniemålen halverades den extrema fattigdomen globalt mellan 1990 och 2015. År 1990 levde omkring 1,9 miljarder människor i extrem fattigdom, men till 2015 hade siffran sjunkit till cirka 836 miljoner. Det innebar att målet – sett på global nivå – faktiskt uppnåddes.

Hungern minskade också, om än inte lika drastiskt. Andelen människor som var kroniskt undernärda minskade från 23,3 % till 12,9 % under samma period. Dock varierade resultaten kraftigt mellan olika regioner.

Så bidrog FN till att halvera den extrema fattigdomen

FN:s arbete handlade inte bara om direkt ekonomiskt bistånd. Istället arbetade organisationen på flera fronter samtidigt:

1. Utvecklingsbistånd och partnerskap

FN mobiliserade både sina egna resurser och skapade samarbeten med världens regeringar, civilsamhället och privata sektorn. Genom initiativ som UNDP (United Nations Development Programme) kanaliserades investeringar till utbildning, hälsovård, vattenförsörjning, jordbruk och näringslivsutveckling.

2. Fokuserade insatser i Afrika söder om Sahara

Även om Asien stod för de största förbättringarna (framför allt tack vare Kinas snabba tillväxt), så fokuserade FN många av sina insatser på Afrika söder om Sahara, där fattigdomen var som mest utbredd. FN hjälpte till med att bygga upp infrastruktur, stötta lokalt jordbruk, bekämpa sjukdomar och skapa jobb.

3. Stöd till kvinnors egenmakt

Ett centralt inslag var att ge kvinnor tillgång till utbildning, hälsovård och ekonomiska resurser. Studier visar att investeringar i kvinnors utbildning och arbetsmöjligheter leder till lägre fattigdomsnivåer över tid. FN stödde mikrolån, utbildningsprogram och vårdinsatser med särskilt fokus på kvinnor.

4. Bekämpning av hunger genom jordbruksstöd

FN:s livsmedelsorgan FAO (Food and Agriculture Organization) spelade en nyckelroll i att minska hunger genom att stödja hållbart jordbruk, ge bönder tillgång till utsäde och bevattning samt införa krisberedskap för att förebygga svält vid torka eller konflikter.

5. Skapande av jobb och hållbar tillväxt

FN arbetade med medlemsländer för att skapa bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Det kunde handla om att förbättra näringslivet, utbilda unga, digitalisera offentliga tjänster eller främja sociala trygghetssystem.

Inte hela vägen fram – men längre än väntat

Trots stora framsteg var inte allt perfekt. Fattigdom minskade inte i samma takt överallt. Länder som drabbats av konflikter, som Syrien eller delar av Centralafrika, halkade efter. Och skillnaderna mellan stad och landsbygd, män och kvinnor, samt mellan olika etniska grupper kvarstod i många delar av världen.

Samtidigt var det tydligt att millenniemålen bidrog till ett globalt fokus som aldrig tidigare funnits. Aldrig förr hade så många länder enats om gemensamma mål för mänskligheten – och FN:s samordnande roll var avgörande.

Från millenniemål till globala mål

Efter 2015 ersattes millenniemålen av de mer omfattande globala målen för hållbar utveckling, även kallade Agenda 2030. Här har kampen mot fattigdom och hunger fortsatt högsta prioritet – men med ett ännu bredare fokus på hållbarhet, klimat, jämlikhet och långsiktig förändring.

FN:s arbete med att halvera den extrema fattigdomen och hungern visade att det är möjligt att förändra världen när nationer samarbetar – och det arbetet lever vidare i dagens Agenda 2030. Målet att halvera den extrema fattigdomen och hungern var inte bara ett löfte utan ett bevis på att gemensamma globala mål kan göra verklig skillnad.