Vad Sverige lovade i arbetet med millenniemålen
När världens ledare år 2000 enades om att ta itu med världens största utmaningar genom FN:s millenniemål, spelade de rika länderna en särskilt viktig roll. Millenniemål 8 – att bygga ett globalt partnerskap för utveckling – riktade sig direkt till de länder som hade resurserna att hjälpa de fattigaste. Sverige var ett av de länder som ställde sig bakom löftet och gjorde flera tydliga åtaganden.
Men vad lovade Sverige egentligen, och hur levde landet upp till sina löften?
Millenniemål 8 – de rikas ansvar
Till skillnad från de övriga målen, som handlade om fattigdom, hälsa, utbildning och miljö, fokuserade millenniemål 8 på det globala samarbetet. Det mål som handlade om rättvis handel, hållbara skuldsystem, tillgång till mediciner, tekniköverföring och – inte minst – bistånd.
De rika länderna uppmanades att:
- Ge effektivt och långsiktigt bistånd
- Arbeta för rättvisa handelsvillkor för utvecklingsländer
- Hjälpa till med skuldavskrivningar
- Bidra till att ny teknik och mediciner görs tillgängliga för fattiga länder
Sverige var en av de första att tydligt säga: vi tar ansvar.
Sverige uppfyllde biståndsmålet
Ett centralt löfte i millenniemål 8 var att rika länder skulle avsätta minst 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst (BNI) till bistånd. Det är ett mål som FN rekommenderade redan på 1970-talet – men som långt ifrån alla länder lyckats nå.
Sverige blev ett av de få länder som faktiskt levde upp till detta löfte. Under hela perioden från 2000 till 2015 låg det svenska biståndet på eller över 0,7-procentmålet. I vissa år var siffran till och med över 1 procent – vilket gjorde Sverige till en av de största biståndsgivarna i världen sett till ekonomisk kapacitet.
Det svenska biståndet gick till flera av de fattigaste länderna i världen och fokuserade på områden som hälsa, utbildning, jämställdhet och demokratiutveckling – alla centrala delar av millenniemålen.
Effektivare bistånd – mer än bara pengar
Det svenska löftet handlade inte bara om summor. Sverige arbetade aktivt för att biståndet skulle vara effektivt, transparent och långsiktigt. Genom Sida (Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete) stödde Sverige program som byggde på lokalt ägarskap och långsiktigt institutionellt stöd, snarare än kortsiktiga projekt.
Fokus låg på att stärka lokala samhällen och att bekämpa orsakerna till fattigdom, snarare än att bara lindra symptomen. Det innebar till exempel att Sverige ofta gav stöd direkt till utbildnings- och hälsoväsenden i samarbetsländer, snarare än till enskilda insatser.
Sverige låg också i framkant när det gällde att föra in jämställdhet och miljöperspektiv i allt utvecklingssamarbete – i linje med millenniemålens helhetssyn.
Arbetet för skuldavskrivning
Många utvecklingsländer kämpade under 2000-talet med att betala av gamla skulder – pengar som ofta tagits upp under tidigare diktaturer eller i samband med ekonomiska kriser. För dessa länder var det nästan omöjligt att samtidigt investera i utveckling, sjukvård eller utbildning.
Sverige stödde därför internationella initiativ för skuldavskrivningar, bland annat inom ramen för det så kallade HIPC-initiativet (Highly Indebted Poor Countries). Det handlade om att ge de fattigaste länderna möjlighet att få delar av sina skulder efterskänkta – mot att de satsade resurserna på social utveckling.
På så sätt kunde bistånd och skuldavskrivning gå hand i hand för att skapa verklig förändring.
Insatser för rättvisare handel
Ett annat centralt löfte i millenniemål 8 var att förbättra de globala handelsvillkoren. Många fattiga länder har svårt att konkurrera på världsmarknaden, inte minst för att rika länder ofta skyddar sina egna industrier med tullar och subventioner.
Sverige har under lång tid verkat för fri och rättvis handel, både inom EU och internationellt. Landet har drivit på för att utvecklingsländer ska få bättre tillgång till EU:s marknad, och för att produkter från fattiga länder ska kunna säljas till rimliga villkor.
Sverige har också gett stöd till handelsrelaterad kapacitetsuppbyggnad – så att små jordbrukare, entreprenörer och producenter i utvecklingsländer kan ta sig in på nya marknader och få ut mer av sitt arbete.
Teknik, mediciner och globalt ansvar
Sverige deltog även i internationella satsningar för att förbättra tillgången till läkemedel, teknik och kunskap. Genom samarbete med WHO, Unicef och GAVI (vaccinalliansen) bidrog Sverige till att miljontals människor fick tillgång till vaccinationer, hiv-behandling och förbättrad mödravård.
Digitala lösningar, solenergi, mobilbanktjänster och kunskapsöverföring var andra områden där Sverige stöttade projekt i utvecklingsländer – ofta i samarbete med lokala aktörer.
En pådrivande röst för global rättvisa
Sammanfattningsvis kan man säga att Sverige var en av de mest aktiva och pådrivande länderna i arbetet med millenniemål 8. Genom att uppfylla biståndsmålet på 0,7 procent av BNI, bidra till skuldavskrivningar och arbeta för rättvisare handelsvillkor, levde Sverige upp till både ambitionen och ansvarskänslan i det globala partnerskapet.
Millenniemålen blev startskottet för en ny tid i global utveckling. Och Sverige visade – med ord, handling och pengar – att ett rikt land kan göra skillnad, om viljan finns.