När FN antog Agenda 2030 slog man fast att de globala målen bara kan uppnås genom partnerskap för målen. Det sjuttonde målet, som ofta beskrivs som det bärande fundamentet för hela agendan, lyfter fram att världens länder, företag, organisationer och civilsamhälle måste samarbeta för att lösa gemensamma problem. Frågan är hur långt vi kommit – och varför internationellt samarbete är viktigare än någonsin.
FN som motor för samarbete
FN:s roll i partnerskap för målen är central. Organisationen fungerar som en neutral arena där länder kan enas om gemensamma strategier. Genom FN:s olika organ, som UNDP, WHO och UNICEF, kanaliseras resurser till projekt som annars inte skulle vara möjliga. Partnerskap för målen handlar inte bara om statliga relationer, utan också om hur FN skapar mötesplatser för näringsliv, forskare och civilsamhälle att delta i utvecklingsarbetet.
Det är i dessa möten mellan olika aktörer som ny kunskap föds och där resurser kan samordnas på ett effektivare sätt. Till exempel har FN varit drivande i internationella klimatförhandlingar, samordnat globala vaccinationsprogram och satt press på länder att rapportera sina framsteg i Agenda 2030.
Internationella organisationer som förändringskraft
Utöver FN spelar andra internationella organisationer en stor roll. Världsbanken, IMF och WTO bidrar med finansiering, regelverk och handelssystem som påverkar hur resurser fördelas. Regionala organisationer som EU, AU (Afrikanska Unionen) och ASEAN är också viktiga eftersom de kan agera snabbare och mer fokuserat i sina respektive områden.
Ett exempel är EU:s gröna giv, som inte bara syftar till att minska unionens egna utsläpp, utan även skapar incitament för länder utanför EU att ställa om till mer hållbara produktionsmetoder. Den typen av åtgärder visar hur partnerskap för målen kan omsättas i praktiken – där internationella samarbeten får direkta konsekvenser för klimat och välfärd.
Näringslivets roll i de globala målen
Många av de globala utmaningarna kräver tekniska lösningar och stora investeringar som stater inte kan bära själva. Därför har näringslivet en avgörande funktion. Företag som satsar på hållbar produktion, förnybar energi eller socialt ansvarstagande kan bidra med både kapital och innovationer.
Genom initiativ som FN:s Global Compact samarbetar tusentals företag med FN för att utveckla lösningar som bidrar till målen. Här märks allt från små start-ups som utvecklar ren teknik till multinationella koncerner som investerar i klimatsmart infrastruktur.
Civilsamhällets och individens betydelse
Det går inte att tala om partnerskap utan att nämna civilsamhället. Ideella organisationer, folkrörelser och aktivister fungerar ofta som pådrivare och granskare. De sätter press på politiker och företag, men erbjuder också direkta insatser där stater inte räcker till.
Exempel på detta är hjälporganisationer som Röda Korset, Läkare utan gränser och Rädda Barnen, som ofta är på plats snabbare än myndigheter vid humanitära kriser. För individer handlar partnerskap för målen om att bidra i det lilla – genom att stödja organisationer, påverka konsumtionsmönster eller delta i demokratiska processer.
Hinder för internationellt samarbete
Trots framsteg finns betydande hinder. Geopolitiska konflikter, protektionism och misstro mellan länder bromsar ofta framstegen. Pandemin visade tydligt att även i en global kris kan solidariteten brista, när rika länder hamstrade vaccin medan fattigare fick vänta.
Ett annat problem är finansiering. FN beräknar att det behövs flera biljoner dollar per år för att nå målen till 2030. Än så länge är gapet mellan behov och faktiskt utbetalade medel stort. Detta visar att partnerskap inte bara är en fin tanke – det krävs också att länder och företag lever upp till sina löften.
Vägen framåt
För att partnerskapen ska bli effektiva krävs ökad transparens, bättre uppföljning och tydligare ansvarsfördelning. Digitalisering och ny teknik kan spela en avgörande roll, till exempel genom att underlätta kunskapsdelning och skapa spårbarhet i finansieringen.
Det är också viktigt att inkludera fler röster. Alltför ofta domineras de internationella samtalen av rika länder, medan de som drabbas hårdast av fattigdom och klimatförändringar har minst inflytande. Om partnerskap för målen ska bli verkligt inkluderande måste även dessa röster ges plats vid förhandlingsborden.