Så gick det med millenniemålen

Millenniemålen blev FN:s mest ambitiösa utvecklingsagenda någonsin. Mellan år 2000 och 2015 lyftes över en miljard människor ur extrem fattigdom, barnadödligheten halverades och 2,6 miljarder fick tillgång till rent dricksvatten. Samtidigt missade världen sanitetsmålet, mödrahälsomålet och hela hållbarhetsmålet. Här är de verifierade siffrorna på vad millenniemålen verkligen åstadkom mellan 1990 och 2015.

De åtta målen och hur det gick mellan 1990 och 2015

Millenniemålen var FN:s första globala plan med mätbara delmål för utveckling. De antogs vid millennietoppmötet i New York i september 2000 av 189 stats- och regeringschefer. Slutrapporten från UNDP 2015 visade ett blandat resultat: stora framgångar inom fattigdom och hälsa, men eftersläpningar inom miljö och bistånd.

Halverad fattigdom blev den största segern

Det första millenniemålet var det mest ambitiösa: att halvera andelen människor som lever på mindre än 1,25 USD per dag. År 1990 levde 1,9 miljarder människor i extrem fattigdom, vilket motsvarade ungefär 36 procent av världens befolkning. Till 2015 hade siffran fallit till 836 miljoner, eller omkring 12 procent. Det är den största fattigdomsminskningen i mätbar historia.

Asien stod för den största delen av minskningen. Kina lyfte ensamt cirka 800 miljoner människor ur fattigdom genom ekonomisk tillväxt och utbildningsreformer. Indien följde efter med stora minskningar mellan 2005 och 2015. I Afrika söder om Sahara halverades fattigdomen i andelar, men den absoluta minskningen var mindre eftersom befolkningen växte snabbt.

Hungerkurvan följde samma riktning men inte lika brant. Andelen undernärda i utvecklingsregioner sjönk från 23,3 procent till 12,9 procent under perioden.

Miljontals liv räddade inom hälsa

Hälsoområdet visade några av de tydligaste resultaten. Barnadödligheten under fem år sjönk med 53 procent globalt, från 90 dödsfall per 1 000 levande födda 1990 till 43 år 2015. I absoluta tal minskade antalet barn som dog före fem års ålder från 12,7 miljoner per år 1990 till 5,9 miljoner per år 2015. Vaccinationsprogram mot mässling och stelkramp samt utbyggda mödravårdscentraler stod för en stor del av minskningen.

Mödradödligheten minskade med 45 procent under samma period, en betydande framgång men en bra bit från det ursprungliga målet om tre fjärdedelar. Förbättrad förlossningsvård i Asien och Latinamerika drev minskningen, medan Afrika söder om Sahara fortfarande hade höga dödstal vid utgången av 2015.

Kampen mot sjukdomar gav resultat över förväntan. Antalet nya hiv-infektioner sjönk med ungefär 40 procent mellan 2000 och 2013. Tillgången till antiretroviral behandling exploderade från 800 000 personer 2003 till 13,6 miljoner i juni 2014. Malariadödsfallen minskade med 58 procent globalt, och 6,2 miljoner människor undvek dödsfall i malaria mellan 2000 och 2015 enligt UNDP:s slutrapport. Tuberkulosbehandling räddade 37 miljoner liv mellan 2000 och 2013.

Fler barn fick gå i skolan, men kvalitén varierade

År 2000 gick 83 procent av barnen i grundskolan i utvecklingsregionerna. Till 2015 hade siffran stigit till 91 procent, en ökning på cirka 50 miljoner barn. Bangladesh, Nepal och Rwanda gjorde särskilt stora framsteg, och i de flesta länder började lika många flickor som pojkar i grundskolan.

Bakom de övergripande siffrorna fanns dock kvalitetsproblem. Många barn slutförde aldrig sin grundskola, och i landsbygdsområden var lärartätheten låg. Cirka 57 miljoner barn i grundskoleåldern stod fortfarande utanför skolan 2015, varav majoriteten levde i konfliktdrabbade länder.

Jämställdhet ökade men ekonomiska klyftor består

Jämställdhet i grundskolan blev ett av de få mål som faktiskt uppnåddes. Andelen kvinnor i världens parlament steg också från 14 procent år 2000 till 22 procent år 2015, en ökning som framför allt drevs av kvotsystem och politiska reformer i Latinamerika och Afrika söder om Sahara.

De ekonomiska klyftorna kvarstod däremot. Kvinnor tjänade i genomsnitt mindre än män, ägde mindre mark och hade svårare att få banklån. Diskriminering inom arvsrätt, vårdnad och tillgång till finansiella tjänster fanns fortfarande i en stor del av världen. På landsbygden i Sydasien och Afrika söder om Sahara var skillnaderna störst.

Vattenmålet uppnåddes före tid, sanitet missade

Tillgången till rent dricksvatten var ett av de tydligaste framstegen. Andelen människor med förbättrad dricksvattenkälla steg från 76 procent 1990 till 91 procent 2015, och målet på 88 procent passerades redan 2010. Totalt fick 2,6 miljarder människor tillgång till förbättrat dricksvatten under perioden.

Sanitetsmålet missades däremot kraftigt. 2,1 miljarder människor fick förbättrad sanitet, men 2,4 miljarder saknade fortfarande grundläggande toaletter 2015, och 946 miljoner praktiserade fortfarande öppen defekering. Avloppshanteringen halkade efter särskilt i Sydasien och Afrika söder om Sahara.

Ekologisk hållbarhet gick åt fel håll

Millenniemål 7 om miljö blev det enda området där utvecklingen gick bakåt. Globala CO₂-utsläpp ökade med över 50 procent sedan 1990, och biologisk mångfald fortsatte att minska. Skogsförlusterna pågick, även om takten saktade in mot slutet av perioden. Ozonlagrets återhämtning var en delseger, driven av Montrealprotokollet som gick i kraft redan 1989.

Klimatfrågan växte till en av de största globala utmaningarna och blev en huvudpunkt i Agenda 2030.

Bistånd och globala partnerskap växte

Det åttonde millenniemålet handlade om globalt partnerskap för utveckling. Officiellt bistånd från rika länder ökade med 66 procent i reala termer mellan 2000 och 2014, och nådde 135,2 miljarder USD per år. Skuldlättnader för fattiga länder frigjorde resurser för välfärd, och tillgången till mobiltelefoner och internet växte explosionsartat under perioden.

Trots det nådde få länder FN:s biståndsmål om 0,7 procent av BNP. Sverige, Norge, Danmark, Luxemburg och Storbritannien tillhörde de få som uppfyllde målet.

Från MDG till Agenda 2030

När millenniemålen löpte ut 2015 ersattes de av Agenda 2030 och de 17 globala målen för hållbar utveckling. Den nya agendan är bredare, gäller alla länder och har skarpare mål inom klimat, ojämlikhet och fred. Tidslinjen nedan visar hur de två agendorna förhåller sig till varandra.

Skillnaderna mellan agendorna är betydande. Millenniemålen fokuserade på utvecklingsländer och hade åtta mål. Agenda 2030 gäller alla länder, är universella och tar in klimat, ojämlikhet och fred som egna mål.

Vad lärde vi oss av millenniemålen

UNDP, OECD och Världsbanken har publicerat omfattande analyser av perioden. Fyra lärdomar återkommer i de flesta utvärderingar.

1. Mätbara mål driver verklig förändring. När länder kunde följa sina egna siffror över tid skapades politiskt tryck och budgetallokeringar mot specifika utfall.
2. Genomsnittssiffror döljer ojämlikheter. Globala framsteg dolde att de fattigaste och mest utsatta grupperna ofta lämnades efter, något Agenda 2030 explicit försöker rätta till med principen ”leave no one behind”.
3. Konflikt är det största hindret. Länder drabbade av väpnade konflikter halkade efter i nästan alla mål. UNDP pekade ut konflikt som det enskilt största hindret för MDG-uppfyllelse.
4. Miljö behöver vara integrerat, inte separat. Millenniemål 7 om miljö blev underprioriterat. Agenda 2030 väver in hållbarhet i nästan alla mål istället för att lägga det som en separat post.

Officiella siffror och underlaget för analysen finns i UNDP:s slutrapport Millennium Development Goals Report 2015.

Vanliga frågor om hur det gick med millenniemålen

Hur många av millenniemålen uppnåddes faktiskt?

Enligt UNDP:s slutrapport från 2015 uppnåddes två av åtta huvudmål helt: halvering av extrem fattigdom och jämställd skolgång i grundskolan. Resterande sex mål visade framsteg av varierande storlek, men nådde inte hela vägen fram till de uppsatta delmålen.

Hur mycket minskade den extrema fattigdomen mellan 1990 och 2015?

Antalet människor som lever på mindre än 1,25 USD per dag sjönk från 1,9 miljarder år 1990 till 836 miljoner år 2015. Det motsvarar en minskning från cirka 36 procent till ungefär 12 procent av världens befolkning. Över en miljard människor lyftes ur extrem fattigdom under perioden.

Hur mycket minskade barnadödligheten?

Barnadödligheten under fem år minskade med 53 procent globalt mellan 1990 och 2015. I absoluta tal sjönk antalet barn som dog före fem års ålder från 12,7 miljoner per år 1990 till 5,9 miljoner per år 2015. Vaccinationsprogram och förbättrad mödravård var de viktigaste drivkrafterna.

Vilket mål gick åt fel håll?

Mål 7 om ekologisk hållbarhet. Globala CO₂-utsläpp ökade med över 50 procent sedan 1990, och förlusten av biologisk mångfald fortsatte. Klimat- och miljöfrågorna blev en huvudpunkt i Agenda 2030 just på grund av denna eftersläpning.

Hur många liv räddade kampen mot malaria och tuberkulos?

UNDP:s slutrapport visar att 6,2 miljoner människor undvek malariarelaterad död mellan 2000 och 2015, och att 37 miljoner liv räddades genom tuberkulosbehandling mellan 2000 och 2013. Tillgången till antiretroviral hiv-behandling ökade från 800 000 personer 2003 till 13,6 miljoner i juni 2014.

Vad är skillnaden mellan millenniemålen och Agenda 2030?

Millenniemålen hade åtta mål och fokuserade på utvecklingsländer. Agenda 2030 har 17 globala mål och gäller alla länder, även rika industriländer som Sverige. Den nya agendan har också skarpare formuleringar kring klimat, ojämlikhet och fred. Deadline är år 2030.