Vad är snaps – historien, traditionen och drycken bakom glaset

Snaps är en klassiker på svenska festbord, särskilt vid högtider som midsommar, kräftskiva, jul och påsk. Den lilla drycken i sitt lilla glas är mer än bara alkohol – den är en del av svensk kultur, gemenskap och tradition. Men vad är egentligen snaps, varifrån kommer den och hur skiljer den sig från brännvin och akvavit?

Vad betyder ordet snaps?

Ordet snaps kommer från det tyska ordet Schnaps, som betyder en liten klunk stark dryck.
En snaps är alltså inte en särskild sorts sprit, utan snarare ett sätt att servera den på – en liten mängd, ofta kall, och drucken i en enda klunk.

I Sverige används ordet främst om kryddat brännvin eller akvavit som serveras till traditionella rätter. Glaset är litet, vanligtvis 4–6 cl, och drycken är ofta välkyld.

Vad består snaps av?

Grunden i snaps är brännvin, en destillerad sprit gjord av spannmål eller potatis.
För att få fram den typiska smaken kryddas brännvinet med örter, frön och kryddor – till exempel dill, kummin, fänkål, anis eller citrus.

De vanligaste typerna av snaps är:

• Akvavit – den mest traditionella varianten, kryddad med kummin eller dill (t.ex. O.P. Anderson eller Aalborg).
• Kryddat brännvin – mildare och ofta sötare, till exempel Bäska droppar, Hallands fläder eller Herrgårds.
• Hemkryddad snaps – många gör egen snaps med örter, bär eller fruktskal som får dra i brännvin några dagar eller veckor.

Den alkoholhaltiga basen ligger normalt mellan 35 och 40 procent.

Historien bakom snapsen i Sverige

Snapsens historia i Sverige går tillbaka till 1500-talet, då brännvin började destilleras ur spannmål. Från början användes det främst som medicin – ett botemedel mot magbesvär, kyla och sorg, enligt tidens synsätt.

Under 1700- och 1800-talet blev brännvinet allt vanligare som måltidsdryck, och traditionen med smaksatta snapsar växte fram. På bondgårdar experimenterade man med lokala örter och kryddor, vilket gav upphov till olika regionala smaker.

När industrin senare tog över produktionen uppstod välkända varumärken som O.P. Anderson (grundad 1891), vilket blev Sveriges första akvavit med standardiserat recept.

Snaps och de svenska högtiderna

I dag är snapsen främst förknippad med de stora svenska högtiderna – och nästan alltid i sällskap av snapsvisor.

Vid midsommar, kräftskivor och julbord ställs små glas upp bredvid sill, potatis och gräddfil. Snapsen dricks inte ensam, utan som en del av måltiden och gemenskapen.

Det vanligaste sättet är att sjunga en kort visa, till exempel Helan går, innan man tar sin snaps. Det är inte ovanligt att någon leder sången och att alla höjer glaset samtidigt.
Snapsen fungerar alltså lika mycket som social ritual som dryck.

Skillnaden mellan snaps, brännvin och akvavit

Det råder ibland förvirring mellan begreppen snaps, brännvin och akvavit, men skillnaden är enkel:

• Brännvin är den neutrala, destillerade spriten (basen).
• Akvavit är brännvin som kryddats med dill och/eller kummin och måste innehålla minst 37,5 % alkohol för att få heta akvavit enligt EU:s regler.
• Snaps är själva serveringen – den lilla mängden brännvin eller akvavit som dricks till maten.

Man kan alltså säga att alla snapsar är brännvin, men inte allt brännvin är snaps.

Hur man serverar snaps

Snaps ska helst vara välkyld, men inte iskall – mellan 6 och 10 grader är lagom. Då framträder smakerna bäst utan att spriten tar över.

Servera i små, tunna glas med fot, så att drycken hålls kall längre.
Det är vanligt att man häller upp snapsen redan före maten och låter den stå på bordet tills det är dags att skåla.

Klassiska svenska snapsar

Sverige har en lång tradition av inhemska snapsmärken. Några av de mest populära är:

• O.P. Anderson Original – klassisk akvavit med kummin, anis och fänkål.
• Hallands Fläder – mild och blommig smak, populär till sommarens rätter.
• Skåne Akvavit – rund och lättdrucken, ofta vald vid julbordet.
• Bäska Droppar – mycket besk, för den modige.
• Lysholm Linie Aquavit – norsk variant som lagrats på ekfat och seglat över ekvatorn.

Det finns även många små svenska destillerier som gör lokala snapsar med bär, örter och till och med svamp.

Snapsens roll i kultur och gemenskap

Snapsen är starkt förknippad med svensk festkultur och sångtradition.
Snapsvisorna är ett unikt sätt att förena mat, musik och gemenskap. Även om drycken är alkoholhaltig handlar traditionen mer om ritualen och samvaron än om berusning.

I många hem används snapsen sparsamt – en liten klunk till sillen, följd av skratt och sång. Det är en symbol för måttfull njutning snarare än dryckenskap.

Snaps utan alkohol

För den som vill delta i traditionen utan alkohol finns i dag alkoholfria snapsar och kryddade essanser. De tillverkas på samma sätt men utan spritbas, och smakar förvånansvärt likt originalet.

Det gör att alla kan vara med vid skålen, oavsett om man dricker alkohol eller inte – en allt mer populär del av moderna svenska högtider.