FN:s säkerhetsråd är världens mäktigaste internationella beslutande organ med 15 medlemmar varav fem permanenta som har vetorätt. Rådet fattar bindande beslut för alla FN:s 193 medlemsländer om sanktioner, fredsbevarande insatser och militära ingripanden. 2026 sitter Bahrain, Colombia, DRC, Latvia och Liberia som nya icke-permanenta medlemmar. Här är hur säkerhetsrådet fungerar, hur vetorätten används och varför reformkraven blir allt högre.
Säkerhetsrådet består av fem permanenta medlemmar (USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina) plus tio valda medlemmar som sitter två år i taget. För att en resolution ska antas krävs nio ja-röster av femton möjliga och ingen av P5 får lägga in veto. Sedan 1946 har vetorätten använts 295 gånger. Sverige har varit medlem fyra gånger: 1957–58, 1975–76, 1997–98 och senast 2017–2018. Vetorätten är allt mer kritiserad, särskilt efter Rysslands invasion av Ukraina och USA:s veton i Israel-Palestina-frågor.
Vad FN:s säkerhetsråd är
Säkerhetsrådet är ett av FN:s sex huvudorgan och har enligt FN-stadgan kapitel V huvudansvar för internationell fred och säkerhet. Rådet är det enda FN-organ vars beslut är juridiskt bindande för alla 193 medlemsländer. Generalförsamlingen däremot fattar beslut som är politiska men inte rättsligt tvingande.
Säkerhetsrådet höll sitt första möte den 17 januari 1946 i Church House i Westminster, London. Permanent säte är sedan dess FN:s högkvarter i New York. Rådet kan sammankallas dygnet runt och varje medlemsstat måste därför ha en ständig representant på plats i New York som kan kallas in med några timmars varsel.
- Utreda tvister och situationer som hotar internationell fred (kapitel VI)
- Rekommendera medling, undersökningar och fredliga lösningar
- Besluta om sanktioner mot stater eller individer (kapitel VII)
- Auktorisera fredsbevarande operationer
- Auktorisera militära ingripanden för att upprätthålla fred
- Föreslå generalsekreterare till generalförsamlingens val
- Föreslå nya medlemmar till FN
- Tillsammans med generalförsamlingen utse domare för Internationella domstolen ICJ
Sammansättningen: 15 medlemmar
Säkerhetsrådet har 15 medlemmar uppdelade i två kategorier. Sammansättningen avspeglar maktbalansen efter andra världskriget och har varit oförändrad sedan en utökning från 11 till 15 medlemmar 1965.
| Kategori | Antal | Mandatperiod | Vetorätt |
|---|---|---|---|
| Permanenta medlemmar (P5) | 5 | Obegränsad | Ja |
| Icke-permanenta valda medlemmar | 10 | 2 år (växlande) | Nej |
| Totalt | 15 | – | – |
De fem permanenta medlemmarna (P5)
De fem permanenta medlemmarna är de länder som utgjorde alliansen mot Tysklands och Japans nederlag i andra världskriget. Deras permanenta plats och vetorätt skrevs in i FN-stadgan 1945 som en förutsättning för att stormakterna skulle godkänna det nya internationella systemet.
| Land | Säte sedan | Notera |
|---|---|---|
| USA | 1945 | Grundande medlem |
| Storbritannien | 1945 | Grundande medlem |
| Frankrike | 1945 | Grundande medlem |
| Ryssland | 1991 | Övertog Sovjetunionens plats efter dess upplösning |
| Kina | 1971 | Folkrepubliken Kina ersatte Republiken Kina (Taiwan) 1971 |
Att Ryssland ärvde Sovjetunionens säte 1991 skedde utan formellt beslut i säkerhetsrådet, vilket vissa rättsvetare har ifrågasatt. Likaså var överlämnandet från Taiwan till Folkrepubliken Kina 1971 ett politiskt kontroversiellt beslut. Den moderna sammansättningen är därför resultatet av politiska kompromisser snarare än ett genomtänkt regelverk.
De icke-permanenta medlemmarna just nu
De tio icke-permanenta medlemmarna väljs av generalförsamlingen för tvååriga mandatperioder med växelvis val. Fem nya medlemmar väljs varje år, vilket gör att rådet ständigt har en blandning av nya och rutinerade medlemmar.
Platserna fördelas enligt en regional kvot: tre platser för Afrika, två för Asia-Pacific, två för Latinamerika och Karibien, två för Västeuropa och övriga, samt en för Östeuropa. För att bli vald krävs två tredjedelars majoritet i generalförsamlingen.
| Medlem | Region | Mandat slut |
|---|---|---|
| Bahrain | Asia-Pacific | 2027 |
| Colombia | Latinamerika | 2027 |
| DR Kongo | Afrika | 2027 |
| Danmark | Västeuropa | 2026 |
| Grekland | Västeuropa | 2026 |
| Lettland | Östeuropa | 2027 |
| Liberia | Afrika | 2027 |
| Pakistan | Asia-Pacific | 2026 |
| Panama | Latinamerika | 2026 |
| Somalia | Afrika | 2026 |
För Lettland innebär 2026 första gången någonsin i säkerhetsrådet. Danmark, vårt grannland, är aktuellt 2025 till 2026 och driver bland annat frågor om Ukraina, klimatsäkerhet och kvinnors deltagande i fredsprocesser.
Så fungerar omröstningar och vetorätten
För att en resolution ska antas krävs två saker enligt FN-stadgans artikel 27. Reglerna ser olika ut beroende på om frågan är substantiell eller procedurmässig.
- Procedurfrågor. Kräver nio ja-röster av femton. Ingen vetorätt gäller. Beslut om dagordning, mötesform och liknande räknas som procedur.
- Substantiella frågor. Kräver nio ja-röster och ingen permanent medlem som röstar emot. En negativ röst från någon av P5 stoppar resolutionen oavsett hur de övriga röstar. Det är detta som kallas veto.
- Nedlagd röst. En permanent medlem som inte vill stoppa en resolution men inte heller stödja den kan lägga ned sin röst. Detta räknas inte som veto. Praxis har utvecklats så att avstå tolkas som accept.
Ordet ”veto” finns inte i FN-stadgan. Texten talar istället om ”samtyckande röster från de permanenta medlemmarna”. I praktiken har dock praxis utvecklats där frånvaro och nedlagda röster inte räknas som veto. Det första vetot lades den 16 februari 1946 av Sovjetunionen och rörde tillbakadragande av utländska trupper från Libanon och Syrien.
Vetorätten i siffror
Sedan 1946 har vetorätten använts vid 295 tillfällen. Användningen har varit mycket ojämn mellan P5 och har förändrats över tid.
| Land | Totalt antal veton | Främsta användningsområden |
|---|---|---|
| Ryssland (inkl. Sovjetunionen) | 159 | Tidiga år: blockera FN-inträde. Senare: Syrien, Ukraina |
| USA | 93 | Skydd av Israel mot resolutioner om Palestina (cirka 45) |
| Storbritannien | 32 | Inget veto sedan 1989 (Panama-resolutionen) |
| Kina | 21 | Burma, Zimbabwe, Syrien (ofta tillsammans med Ryssland) |
| Frankrike | 16 | Inget veto sedan 1989 |
Av Rysslands 159 veton lades 120 under Sovjettiden, ofta för att blockera nya FN-medlemskap från västländer. Sedan 1991 har Ryssland varit den mest frekventa veto-användaren med särskild fokus på Syrien och Ukraina. USA har under samma period använt sitt veto vid 16 tillfällen, det senaste den 4 juni 2025 om en resolution som krävde vapenvila och borttagande av restriktioner för humanitär hjälp till Gaza.
Säkerhetsrådet har under det senaste decenniet varit oförmöget att agera i flera internationella kriser. Enligt en Oxfam-rapport från 2024 (”Vetoing Humanity”) riktades 27 av 30 veton de senaste tio åren mot tre konflikter: det ockuperade palestinska territoriet, Syrien och Ukraina. Rwandafolkmordet 1994 och Syrienkriget från 2011 ses som tydliga exempel där rådet inte kunde leverera på sitt uppdrag att upprätthålla freden.
Sveriges fyra perioder i säkerhetsrådet
Sverige har varit icke-permanent medlem i säkerhetsrådet fyra gånger. Varje period har präglats av sin tids stora utrikespolitiska frågor och Sverige har försökt agera som principfast brobyggare.
| Period | Huvudfrågor | Notera |
|---|---|---|
| 1957–1958 | Kashmir-frågan, Libanon-krisen, Suez-krisen | Sveriges första gång i rådet |
| 1975–1976 | Sydafrika-apartheid, Israel-Palestina, Angola | Aktivt mot apartheid |
| 1997–1998 | Irak-sanktioner, Kosovo, Rwanda-Burundi | Efter Sveriges EU-inträde 1995 |
| 2017–2018 | Syrien, Jemen, Nordkorea, DRK, Myanmar | 115 resolutioner antagna, Stockholmsavtalet om Jemen |
Under den senaste perioden 2017 till 2018 antog säkerhetsrådet 115 resolutioner och nio veton lades. Sverige hade huvudroll i det humanitära spåret för Syrien och ledde fredsförhandlingar om Jemen, vilket resulterade i Stockholmsavtalet i december 2018. Kampanjen för platsen 2017–18 kostade enligt utvärdering cirka 27 miljoner kronor och pågick i flera år.
Kritik och reformrörelsen
Kritiken mot säkerhetsrådets nuvarande struktur har funnits sedan 1945 men intensifierats kraftigt under det senaste decenniet. Tre huvudfrågor diskuteras: sammansättningen, vetorätten och arbetsmetoderna.
Sammansättningen. P5 representerar världen som den såg ut 1945 och inte den moderna geopolitiken. Indien har 1,46 miljarder invånare men ingen vetorätt. Brasilien, Sydafrika, Tyskland och Japan har inte heller permanent plats trots ekonomisk och politisk vikt. Hela kontinenten Afrika saknar permanent representation.
Reformförslag som diskuteras:
- G4-gruppen. Brasilien, Tyskland, Indien och Japan vill ha permanenta platser
- Uniting for Consensus. Italien-ledd grupp som vill utöka antalet icke-permanenta platser istället för att skapa nya P5
- Afrikanska gruppen (Ezulwini consensus). Vill ha två permanenta platser för Afrika med vetorätt
- Franska initiativet. Begränsa vetorättens användning vid folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten
- ACT-gruppens uppförandekod. 112 länder, inkl. Sverige, har undertecknat åtagande att avstå från veto vid allvarliga brott
Ingen av reformerna har dock fått tillräckligt stöd. För att ändra FN-stadgan krävs två tredjedelars majoritet i generalförsamlingen plus godkännande av alla P5, vilket innebär att varje permanent medlem i praktiken kan stoppa reformer som påverkar deras egen ställning.
Transparensresolutionen 2022
En partiell reform genomfördes den 26 april 2022 när generalförsamlingen antog en resolution som ställer krav på att P5-länder rättfärdigar användningen av sin vetorätt. Resolutionen innebär att generalförsamlingen automatiskt samlas till möte inom tio arbetsdagar efter att ett veto lagts. Vetolandet måste då motivera sitt beslut och övriga länder får ställa frågor.
Resolutionen, som föreslogs av Liechtenstein och stöddes av över 80 länder, stoppar inte vetorätten men ökar transparensen och politiska kostnaden för att använda den. Sveriges FN-ambassadör Anna Karin Eneström spelade en aktiv roll i förhandlingarna. Resolutionen har sedan antagandet använts vid varje veto.
Resolutionen ändrar inte FN-stadgan och kan inte upphäva ett veto. Det enda den gör är att tvinga vetolandet att förklara sig inför hela världen. Vissa kritiker menar att resolutionen är symbolisk eftersom P5 ofta använder sin vetorätt i frågor där de redan offentligt försvarar sin position. Andra menar att den öppna debatten ändå sätter politisk press på vetolandet och kan över tid göra vissa veton mer kostsamma.
Vanliga frågor om FN:s säkerhetsråd
- Hur många medlemmar har FN:s säkerhetsråd?
- Säkerhetsrådet har 15 medlemmar totalt. Fem är permanenta (USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina) och tio är icke-permanenta som väljs av generalförsamlingen för tvååriga mandatperioder. Fem nya icke-permanenta medlemmar väljs varje år. Sammansättningen har varit oförändrad sedan 1965 då rådet utökades från 11 till 15 medlemmar.
- Vilka länder har vetorätt i FN?
- Vetorätt har bara säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar: USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina. Tillsammans kallas de P5. Vetorätten innebär att om någon av dessa fem länder röstar emot ett resolutionsförslag stoppas det helt, oavsett hur många av de övriga som röstar för. Vetorätten gäller endast substantiella beslut, inte procedurfrågor.
- Hur många gånger har vetorätten använts?
- Sedan 1946 har vetorätten använts 295 gånger. Ryssland (inklusive Sovjetunionen) är den största användaren med 159 veton, följt av USA med 93, Storbritannien 32, Kina 21 och Frankrike 16. Storbritannien och Frankrike har inte använt sin vetorätt sedan 1989 medan Ryssland, USA och Kina är aktiva användare än idag.
- När var Sverige medlem i säkerhetsrådet?
- Sverige har varit icke-permanent medlem fyra gånger: 1957–1958, 1975–1976, 1997–1998 och 2017–2018. Det senaste medlemskapet präglades särskilt av Sveriges arbete med Syrien, Jemen och Nordkorea. Sverige drev också frågor om jämställdhet i fredsprocesser och kopplingen mellan klimat och säkerhet. Stockholmsavtalet om Jemen från december 2018 är en av de tydligaste framgångarna.
- Vilka är icke-permanenta medlemmar 2026?
- De tio icke-permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet 2026 är Bahrain, Colombia, DR Kongo, Lettland och Liberia (mandat till 2027) samt Danmark, Grekland, Pakistan, Panama och Somalia (mandat till 2026). Lettland sitter för första gången i sin historia, medan Danmark är aktuellt 2025–2026.
- Vad är skillnaden mellan säkerhetsrådet och generalförsamlingen?
- Säkerhetsrådet har 15 medlemmar och dess beslut är juridiskt bindande för alla FN:s 193 medlemsländer. Generalförsamlingen har alla 193 medlemmar och dess beslut är politiskt viktiga men inte rättsligt tvingande. Säkerhetsrådet fokuserar på fred och säkerhet medan generalförsamlingen behandlar bredare frågor om utveckling, mänskliga rättigheter och klimat.
- Kan vetorätten avskaffas?
- I praktiken är vetorätten mycket svår att avskaffa eftersom det skulle kräva en ändring av FN-stadgan, vilket i sin tur kräver två tredjedelars majoritet i generalförsamlingen plus godkännande av alla fem permanenta medlemmar. Eftersom inget av P5-länderna är intresserat av att lämna ifrån sig sin vetorätt har förslag om avskaffande hittills stoppats. Däremot har det franska initiativet och ACT-gruppens uppförandekod fått brett stöd, inklusive Sverige, för att frivilligt avstå från veto vid grova brott mot mänskligheten.
- Vem leder säkerhetsrådet?
- Ordförandeposten i säkerhetsrådet roterar månadsvis bland de 15 medlemmarna i engelsk alfabetisk ordning. För januari 2026 var Somalia ordförande och därefter följer länderna alfabetiskt. Ordföranden sätter dagordningen för månaden och leder mötena men har ingen extra rösträtt. Sverige var ordförande i januari 2017 och juli 2018 under sitt senaste medlemskap.
Vad tycker du?