Sjuksköterskorna vårdade trots smittrisk och priset blev tredubblad utmattning

Svenska sjuksköterskor fortsatte vårda covid-patienter under pandemin trots risken att själva bli smittade. Det moraliska ansvaret vägde tyngre än rädslan. Men priset syns i statistiken: tre gånger fler sjuksköterskor fick en utmattnings- eller stressdiagnos under pandemin jämfört med åren innan, enligt en studie från Högskolan i Kristianstad där över 3 100 sjuksköterskor i Region Skåne svarade.

Det här handlar inte bara om hjältemod. Det handlar om vad som händer när en hel yrkeskår sätter andras hälsa före sin egen, gång på gång, utan tydligt slut i sikte.

Viljan att vårda höll i sig även när hälsan vacklade

Anna Slettmyr vid Örebro universitet undersökte i sin avhandling exakt detta: sjuksköterskors vilja att vårda patienter när den egna hälsan står på spel. Titeln säger mycket. Willingness to care handlar om altruism i en pandemi, och om var gränsen går.

Fyndet är inte enkelt. Före pandemin fanns en ambivalens kring vad sjuksköterskor egentligen var beredda att offra för en patient. När covid kom visade sig viljan ändå stark, driven av professionell kunskap och moraliskt ansvar. Men arbetet tärde. Den fysiska, psykiska och sociala belastningen kunde i sig minska viljan att fortsätta vårda.

Det är en obekväm insikt. Altruism är inte en oändlig resurs. Den slits ner.

Tre gånger fler diagnoser visar vad siffrorna berättar

Studien från Högskolan i Kristianstad, ledd av doktoranden Cicilia Nagel vid Lunds universitet, satte tal på belastningen. Skillnaden mot tiden före 2020 är tydlig.

Bakom siffrorna fanns tre återkommande faktorer som stack ut i enkätsvaren: brist på glädje i det dagliga arbetet, brist på kollegialt stöd, och brist på återhämtning mellan passen. Det sista är värt att stanna vid. När du inte hinner ladda om mellan arbetspassen ackumuleras tröttheten, och då räcker det inte med en ledig helg för att nollställa.

Varför just sjuksköterskorna drabbades så hårt

Pandemins arbetsmiljö skapade en kombination av påfrestningar som få andra yrken mötte samtidigt. Några av de tyngsta:

• Smittrisken var personlig. Varje patientmöte bar en risk att själv bli sjuk, och att föra smittan hem till familjen.
• Förflyttningar utan rätt kompetens. Sjuksköterskor flyttades från sina ordinarie avdelningar till andra sjukhus och uppgifter, ibland utan formell kompetens för det de skulle göra.
• Etisk stress från restriktionerna. Patienter fick inte ha anhöriga hos sig. Att vårda någon som dog ensam, utan familj vid sängen, lämnade djupa spår.
• Inget tydligt slut. Pandemin drog ut på tiden. Känslan av hopplöshet växte när påfrestningen bara fortsatte, vecka efter vecka.

Det är kombinationen som är poängen. En enskild faktor går att bära. Alla samtidigt, under lång tid, gör inte det. Mönstret liknar det som beskrivs i vårdkrisen i Västernorrland, där resursbrist och hög belastning driver personal ur yrket.

Höga krav och för lite resurser utgör kärnan i problemet

En senare studie från Luleå tekniska universitet och Karlstads universitet, publicerad 2025, gick närmare in på intensivvården. Forskarna undersökte 136 sjuksköterskor från nio svenska intensivvårdsavdelningar ur ett könsperspektiv.

Slutsatsen var rakare än man kanske tror. Den främsta orsaken till stressrelaterade problem var inte en specifik händelse eller patientkategori. Det var höga arbetskrav utan tillräckliga resurser att möta dem med.

Tre faktorer avgjorde i stället om arbetsmiljön höll: ett välfungerande arbetslag, organisatoriskt stöd uppifrån, och faktisk möjlighet till återhämtning. Inga mirakelmediciner. Bara grundläggande arbetsmiljö som fungerar.

Konsekvenserna märks fortfarande

Vissa sjuksköterskor klarade inte av att stanna. De prioriterade sin egen hälsa och lämnade intensivvården helt, visade Örebrostudien. Andra blev sjukskrivna eller gick i pension tidigare än planerat.

Det här är inte ett svenskt problem isolerat. Sjukskrivningar, utbrändhet och förtidiga avhopp bidrog till den globala bristen på sjuksköterskor. När en utbildad intensivvårdssjuksköterska försvinner tar det år att ersätta kompetensen. Det är personal som inte växer på träd.

Frågan kopplar direkt till mål 3 i Agenda 2030, om hälsa och välbefinnande för alla. Ett hållbart hälsosystem kräver hållbar personal. Här finns en tydlig linje till diskussionen om hur primärvården ska bli navet i vården och hur resurserna fördelas. Och pandemin var inte en engångshändelse, frågan om pandemier som globalt hot gör beredskapen för vårdpersonalen till en framtidsfråga, inte bara en tillbakablick.

Hälsan återhämtar sig men är inte tillbaka

Det finns ljuspunkter. LTU-studien från 2025 visade att hälsan bland intensivvårdssjuksköterskor förbättrats sedan pandemins slut. Trenden pekar åt rätt håll.

Men nivåerna är ännu inte tillbaka där de var före covid-19.

Det säger något om hur djupa spåren blev. En akut kris går över på papperet långt innan den går över i kroppen. Att en yrkeskår fortfarande inte är fullt återhämtad flera år senare borde vara en signal: nästa gång behöver stödet finnas på plats innan krisen kommer, inte efter. Sambandet mellan psykisk belastning och hälsa syns också i forskning om hur barn påverkas när föräldrar mår psykiskt dåligt, ett mönster som speglar hur stress i en generation kan ge ringar på vattnet.

FAQ

Hur mycket ökade utmattningen bland sjuksköterskor under pandemin?

Tre gånger fler sjuksköterskor fick en utmattnings- eller stressdiagnos under pandemin jämfört med tiden innan, enligt studien från Högskolan i Kristianstad där över 3 100 sjuksköterskor i Region Skåne svarade. Diagnoser för depression och ångest fördubblades.

Varför fortsatte sjuksköterskor vårda trots risken att smittas?

Enligt Anna Slettmyrs avhandling vid Örebro universitet drevs viljan att vårda av professionell kunskap, moraliskt ansvar och altruism. Många tog ett stort moraliskt ansvar för patienterna, även när det påverkade deras egen hälsa både på och utanför jobbet.

Vad var den största orsaken till stress hos intensivvårdssjuksköterskor?

Höga arbetskrav utan tillräckliga resurser var den främsta orsaken, enligt studien från Luleå tekniska universitet och Karlstads universitet 2025. Avgörande för en god arbetsmiljö var i stället ett välfungerande arbetslag, organisatoriskt stöd och möjlighet till återhämtning.

Varför var restriktionerna så påfrestande för vårdpersonalen?

Reglerna innebar att patienter inte fick ha anhöriga hos sig och att antalet vårdpersonal per patient begränsades. Att vårda svårt sjuka utan att familjen kunde vara närvarande skapade etisk stress, särskilt när patienter dog ensamma.

Har sjuksköterskornas hälsa återhämtat sig efter pandemin?

Hälsan bland intensivvårdssjuksköterskor har förbättrats sedan pandemins slut, men ligger ännu inte på samma nivå som före covid-19, enligt LTU-studien från 2025. Återhämtningen pågår men är inte avslutad.

Hur påverkade pandemin tillgången på sjuksköterskor?

Sjukskrivningar, utbrändhet och tidiga pensionsavgångar fick flera sjuksköterskor att lämna yrket, vissa intensivvården helt. Det bidrog till den globala bristen på sjuksköterskor, och eftersom kompetensen tar år att bygga upp får bortfallet långsiktiga effekter.