Primärvården ska bli navet i vården och nu ska resursfördelningen utre

Regeringen gav i juni 2026 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ett treårigt uppdrag att analysera hur resurserna fördelas i svensk hälso- och sjukvård. Fokus ligger på en konkret fråga: varför går så liten del av vårdbudgeten till primärvården, och vad hindrar en omfördelning? Slutredovisningen ska vara klar 31 oktober 2029, med delredovisningar 2027 och 2028.

Bakom det byråkratiska namnet (diarienummer S2026/00980) ligger en ganska gammal frustration. Vårdcentralen ska vara första steget. I praktiken är den ofta sista utvägen när allt annat krånglar.

Tre uppdrag som genomförs samtidigt och varför det spelar roll

Regeringen lade i juni 2026 tre parallella uppdrag på bordet, alla med samma mål: att göra primärvården till nav i vårdsystemet.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ska analysera resursfördelningen på systemnivå
Socialstyrelsen ska utveckla verksamhetsnära stöd för att stärka primärvårdens roll
E-hälsomyndigheten ska bygga en nationell listningstjänst, prototyp, kostnadsberäkningar och lagförslag

Det är ovanligt att tre myndigheter får överlappande uppdrag samtidigt. Signalen är tydlig: det här är inte ännu en utredning som ska damma på en hylla. Det är en samordnad ansats där analys, styrning och digital infrastruktur ska utvecklas parallellt.

Vad ”nav” egentligen betyder

Idén om primärvården som nav är inte ny. Den finns med i WHO:s Alma Ata-deklaration från 1978 och återkommer i Agenda 2030:s mål 3 om hälsa och välbefinnande. Tanken är enkel: en stark förstalinjevård fångar upp problem tidigt, hänvisar rätt vidare och håller ihop vårdkedjan över tid.

I praktiken betyder det att din vårdcentral ska känna dig. Att din diabetesbehandling, dina blodtrycksmediciner och din knäledsoperation hänger ihop i en sammanhängande plan. Inte att du landar hos olika specialister som inte pratar med varandra.

Sverige ligger efter jämförbara länder här. Andelen av sjukvårdsbudgeten som går till primärvården har länge varit ungefär hälften av vad OECD-snittet rekommenderar.

Varför pengarna inte flyttar sig

Det är denna fråga uppdraget faktiskt ska besvara: vad hindrar regionerna från att öka primärvårdens andel?

Några kända hinder från tidigare utredningar:

Akut slår planerat. När pengar är knappa går de till det som brinner, akutsjukvård, operationsköer, cancerbehandling. Förebyggande arbete drar det kortaste strået.
21 regioner, 21 system. Resursfördelningen ser olika ut i Stockholm, Norrbotten och Skåne. Det gör nationell styrning komplicerad.
Kompetensbrist. Specialister i allmänmedicin är en bristvara. Utan läkare ingen vårdcentral som fungerar som nav.
Ersättningssystemens logik. Många ersättningsmodeller belönar besök, inte resultat. Det missgynnar långsiktigt arbete med kroniskt sjuka.

Förskjutningen från region till kommun

En annan del av uppdraget handlar om en förändring som pågått under radarn i flera år. Allt mer vård flyttas från sjukhus och vårdcentraler till kommunal regi, hemsjukvård, äldreboenden, korttidsboenden.

Det låter rationellt. Sluten vård är dyr. Hemma är billigare och ofta bättre.

Men flytten har skett ojämnt. Vissa kommuner har byggt upp avancerad medicinsk kompetens. Andra har personal som ska klara situationer de inte fått utbildning för. Vård- och omsorgsanalys ska kartlägga hur den här förskjutningen påverkat den kommunala sidan, och om resurserna följt med uppgifterna.

Vad utredningen INTE handlar om

Det här uppdraget tar inte upp frågan om statligt huvudmannaskap. Den frågan utreddes av Vårdansvarskommittén, som avslutade sitt arbete 2023 och vars betänkande publicerades som SOU 2025:62.

Kommittén landade i något som överraskade en del: den föreslog inte helt statligt huvudmannaskap. Den avrådde också från delvis statligt huvudmannaskap. Däremot förespråkade man ökat statligt ansvar inom vissa områden.

Regeringen verkar ha tagit den slutsatsen till sig. Istället för att fortsätta diskutera vem som ska äga vården ställer det nya uppdraget en mer pragmatisk fråga: hur fördelas resurserna, och kan staten styra bättre utan att ta över?

Tre konkreta saker som ska levereras

Leverans	Datum	Innehåll
Delredovisning 1	1 mars 2027	Lägesbild och initial kartläggning
Delredovisning 2	1 mars 2028	Fördjupad analys av styrning och förskjutning
Slutredovisning	31 oktober 2029	Förslag på resursfördelning och mätning

En del av slutleveransen handlar om något ganska tekniskt men avgörande: vilka data och definitioner som behöver utvecklas för att man ens ska kunna följa en patient mellan vårdcentral, sjukhus och hemsjukvård. Idag går det inte särskilt bra. Patienter ”faller mellan stolarna” är inte en metafor utan en beskrivning av att IT-systemen inte pratar med varandra och att uppföljningen är dålig.

Vad det betyder för den som söker vård

Konkret förändring för patienter ligger flera år bort. En utredning som slutredovisas hösten 2029 leder i bästa fall till lagförslag 2030 och implementering 2031–2032.

Men riktningen är värd att hålla koll på. Om primärvårdens andel av budgeten faktiskt ökar, om kommunal hälso- och sjukvård får bättre styrning, och om listningssystemet blir nationellt, då kan det bli skillnad för kroniskt sjuka, äldre med flera diagnoser och alla som idag känner att de måste vara sin egen projektledare i kontakten med vården.

För den som vill förstå hur digitala lösningar redan förändrar vården i andra länder finns en del lärdomar att hämta från hur digital vård utvecklats i låginkomstländer, där primärvården ofta byggts upp först nyligen och därför fått en helt annan struktur än vår.

FAQ

Vad är diarienummer S2026/00980?

Det är regeringens beteckning på uppdraget till Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att analysera resursallokeringen i hälso- och sjukvården. Uppdraget beslutades i juni 2026 och löper till oktober 2029.

Vad menas med att primärvården ska vara ”nav”?

Att vårdcentralen ska vara första kontakten, koordinera vidare vård och hålla ihop vårdkedjan över tid. Tanken är att specialistvård och sjukhusvård ska komplettera primärvården, inte ersätta den.

Varför går så lite av budgeten till primärvården idag?

Det finns flera skäl: akut vård prioriteras när resurser är knappa, bristen på allmänläkare begränsar kapaciteten, och ersättningssystemen belönar ofta antal besök snarare än långsiktiga resultat. Det är just dessa hinder uppdraget ska kartlägga.

Vilka andra myndigheter har fått liknande uppdrag?

E-hälsomyndigheten ska utveckla en nationell listningstjänst och Socialstyrelsen ska ge verksamhetsnära stöd. Alla tre uppdragen beslutades parallellt i juni 2026.

Innebär det här att vården ska förstatligas?

Nej. Den frågan utreddes separat av Vårdansvarskommittén (SOU 2025:62) som inte föreslog förstatligande. Det aktuella uppdraget handlar om hur resurser fördelas inom nuvarande system, inte vem som ska äga det.