Förbättra mödrahälsan

Så arbetade FN för att uppnå millenniemålet: Förbättra mödrahälsan

När FN lanserade sina millenniemål år 2000 fanns förbättrad mödrahälsa med som ett av de mest angelägna målen. Millenniemål nummer 5 syftade till att reducera mödradödligheten med tre fjärdedelar fram till år 2015, jämfört med 1990 års nivåer. Målet var att färre kvinnor skulle dö i samband med graviditet, förlossning och tiden efter – något som fortfarande var en verklighet för hundratusentals kvinnor varje år, särskilt i låginkomstländer.

Men vad gjorde FN konkret för att förbättra mödrahälsan, och hur långt kom man på 15 år?

Mödrahälsa: ett globalt orättvist problem

År 1990 dog omkring 532 000 kvinnor varje år av komplikationer relaterade till graviditet och förlossning. De allra flesta av dessa dödsfall inträffade i låginkomstländer – främst i Afrika söder om Sahara och södra Asien – och många kunde ha förebyggts med tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård.

Bakom siffrorna fanns ofta brist på:

• Utbildad mödravårdspersonal
• Tillgång till kliniker
• Mediciner som kunde stoppa blödningar eller infektioner
• Transportmöjligheter till sjukhus
• Information till kvinnor om varningssignaler

Resultatet till 2015: Stora framsteg, men målet nåddes inte

Till 2015 hade den globala mödradödligheten minskat med omkring 45 % jämfört med 1990 – en tydlig förbättring, men inte de 75 % som målet syftade till. Framstegen var särskilt stora i länder som gjort strategiska satsningar på primärvård, utbildning och jämställdhet.

Vissa länder lyckades dock närma sig målet, särskilt i Asien och Latinamerika, medan utvecklingen i Afrika gick långsammare på grund av svagare sjukvårdssystem och väpnade konflikter.

FN:s viktigaste insatser för att förbättra mödrahälsan

1. Ökad tillgång till utbildade barnmorskor

En av de viktigaste faktorerna för att rädda liv är att kvinnor får föda med hjälp av utbildad personal. FN stödde länder med att utbilda och anställa barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, särskilt i landsbygdsområden där tillgången var sämst.

UNFPA (FN:s befolkningsfond) ledde arbetet med att:

• Stärka barnmorskeutbildningar
• Etablera nya barnmorskemottagningar
• Skapa riktlinjer för säker förlossningsvård

2. Mödravårdskliniker och förlossningsvård

FN hjälpte till att bygga och utrusta mödravårdskliniker och förlossningsrum, särskilt i avlägsna regioner. Klinikerna erbjöd:

• Graviditetskontroller
• Vaccinering mot stelkramp
• Information om näringslära och hälsa
• Akut obstetrisk vård vid komplikationer

UNICEF var en viktig aktör i att säkerställa tillgång till medicinskt material, sanitet, rent vatten och elektricitet på dessa vårdcentraler.

3. Förebyggande av blödningar och infektioner

De vanligaste dödsorsakerna vid förlossning var svåra blödningar, infektioner och havandeskapsförgiftning. FN fokuserade därför på att förbättra:

• Tillgång till oxytocin, ett läkemedel som förebygger blödning
• Användning av sterila redskap
• Eftervård och tidig upptäckt av infektioner
• Transport till sjukhus vid behov

WHO utvecklade riktlinjer och utbildningsmaterial för säker mödravård i resurssvaga miljöer.

4. Utbildning av kvinnor och flickor

En kvinna som är utbildad löper betydligt mindre risk att dö i barnsäng. FN:s arbete med att öka flickors skolgång (millenniemål 2 och 3) bidrog indirekt men kraftfullt till att förbättra mödrahälsan. Kvinnor som kan läsa och skriva söker oftare vård, förstår varningssignaler och har större makt över sin kropp och sina beslut.

5. Preventivmedel och familjeplanering

UNFPA och WHO satsade stort på att öka tillgången till preventivmedel, så att kvinnor själva kunde bestämma om och när de ville bli gravida. Mellan 2000 och 2015 ökade användningen av preventivmedel i utvecklingsländer med över 10 procentenheter.

Familjeplanering minskade antalet oönskade graviditeter och högriskgraviditeter – såsom de som inträffar för tätt inpå varandra eller i mycket unga åldrar.

6. Statistik, forskning och internationellt tryck

FN stödde länder i att förbättra datainsamling om mödrahälsa, så att man kunde sätta in resurser där behovet var störst. Genom internationella konferenser och påverkansarbete satte man press på regeringar att prioritera kvinnors hälsa i sina nationella utvecklingsplaner.

UN Women och andra organ lyfte fram mödrahälsan som en rättighetsfråga, inte bara en medicinsk fråga.

Utmaningar som återstod

Till 2015 hade stora framsteg gjorts, men flera problem kvarstod:

• I många länder födde kvinnor fortfarande hemma utan någon utbildad hjälp
• Fattigdom och långa avstånd hindrade kvinnor från att söka vård
• Könsdiskriminering gjorde att kvinnors behov inte alltid togs på allvar
• Konflikter, naturkatastrofer och epidemier försvårade tillgång till sjukvård

Från millenniemål till Agenda 2030

Efter millenniemålens slut fortsatte arbetet med de globala målen för hållbar utveckling. Mål 3.1 i Agenda 2030 har som ambition att senast år 2030 minska mödradödligheten globalt till färre än 70 dödsfall per 100 000 levande födslar – ett mål som bygger vidare på FN:s tidigare insatser.

FN:s arbete för att förbättra mödrahälsan visade att liv kan räddas med rätt kunskap, resurser och engagemang. Genom utbildade barnmorskor, säkra kliniker, tillgång till preventivmedel och respekt för kvinnors rättigheter har hundratusentals liv redan räddats – men arbetet är långt ifrån över.