Vad är meth – drogen, effekterna och riskerna bakom namnet

Meth, eller metamfetamin, är en syntetisk och mycket stark centralstimulerande drog. Den påverkar hjärnans signalsubstanser och ger en intensiv känsla av energi, eufori och vakenhet – men också ett snabbt och allvarligt beroende. Drogen har fått ett nästan mytiskt rykte i populärkulturen, men verkligheten bakom meth är långt ifrån glamorös. Här förklarar vi vad meth är, hur det fungerar och vilka risker det medför.

Vad är meth?

Meth är en förkortning av metamfetamin, en drog som liknar amfetamin men är starkare och mer beroendeframkallande.
Den förekommer i flera former: som kristaller (”crystal meth”), pulver, tabletter eller vätska.
Meth kan rökas, sniffas, sväljas eller injiceras, och effekten kommer snabbt oavsett metod.

Den kemiska formeln för metamfetamin är C₁₀H₁₅N, och substansen tillhör gruppen centrala nervstimulerande medel.
Den framställdes redan på 1800-talet, men fick sitt genomslag under andra världskriget då den användes för att hålla soldater vakna och alerta.

Så påverkar meth hjärnan

Meth påverkar hjärnans signalsystem, särskilt ämnet dopamin, som styr motivation, glädje och belöning.
När man tar meth frigörs stora mängder dopamin, vilket ger en stark känsla av eufori, energi och självförtroende.

Men den intensiva effekten gör också att hjärnan snabbt anpassar sig – dopaminnivåerna sjunker, och användaren får svåra abstinenssymtom och starkt sug efter mer.

Efter upprepad användning blir hjärnan sämre på att producera dopamin naturligt, vilket leder till:

• nedstämdhet,
• rastlöshet,
• koncentrationssvårigheter,
• och i värsta fall depression eller psykos.

Effekter på kroppen

Meth ger en snabb, kraftig och ofta långvarig rusupplevelse som kan vara i 8–12 timmar.
Kort efter intag ökar puls, blodtryck och kroppstemperatur.
Användaren känner sig pigg, stark, fokuserad och orädd, men effekterna har ett högt pris.

Vanliga fysiska effekter:

• Torr mun och dålig andedräkt
• Minskad aptit och kraftig viktnedgång
• Sömnbrist och rastlöshet
• Ökad svettning
• Muskelryckningar
• Hjärtklappning

Långvarig användning leder till skador på hjärta, lever, njurar och tänder – det som ibland kallas ”meth mouth”, där tänderna förstörs av syra, muntorrhet och dålig hygien.

Psykiska effekter och beroende

Meth skapar snabbt psykiskt beroende. Efter bara några användningar kan hjärnan börja kräva mer för att känna samma effekt.

Psykiska bieffekter kan vara:

• Paranoia och hallucinationer
• Ångest, aggressivitet eller panikkänslor
• Depression efter ruset
• Förvirring och misstänksamhet
• I värsta fall psykos, där användaren tappar kontakt med verkligheten

Methberoende är ett av de svåraste att behandla, eftersom drogen påverkar hjärnans belöningssystem så starkt.

Vad är crystal meth?

Crystal meth är den renaste och mest potenta formen av metamfetamin.
Den består av genomskinliga kristaller som liknar is eller glas, vilket gett den smeknamnet ”ice”.

Crystal meth röks ofta i glasrör, vilket gör att drogen snabbt når hjärnan och ger ett kraftigt rus nästan omedelbart.
Detta gör den extra beroendeframkallande och skadlig – både psykiskt och fysiskt.

Risker och långsiktiga konsekvenser

Långvarigt bruk av meth kan ge allvarliga hälsoproblem:

• Tand- och hudskador (”meth mouth” och sår på kroppen från kliande och hallucinationer)
• Sömnbrist och utmattning
• Näringsbrist på grund av minskad aptit
• Minnesproblem och nedsatt intelligens
• Psykoser och långvarig paranoia
• Hjärtsvikt och stroke

Den som slutar med meth kan drabbas av kraftig abstinens i form av depression, ångest, trötthet och starkt sug efter drogen.

Meth i samhället

I Sverige är metamfetamin klassat som narkotika och olagligt att tillverka, sälja, inneha eller använda.
Drogen förekommer framför allt i Nordamerika, Sydostasien och Australien, men har även påträffats i Europa i mindre omfattning.

Den globala spridningen har fått stor uppmärksamhet i medier – bland annat genom tv-serier som Breaking Bad – men verkligheten för missbrukare är ofta präglad av fattigdom, sjukdom och social isolering.

Behandling av methberoende

Behandling handlar främst om terapi, stöd och rehabilitering.
Det finns inget läkemedel som direkt motverkar methberoende, men kognitiv beteendeterapi (KBT) och socialt stöd har visat god effekt.

Ett viktigt steg i återhämtningen är att återuppbygga hjärnans dopaminsystem, vilket kan ta månader eller år beroende på hur länge drogen använts.

Stödorganisationer som Narkotikapolisen, Anonyma Narkomaner (NA) och sjukvårdens beroendemottagningar erbjuder hjälp för personer som vill sluta.