10 evidensbaserade åtgärder som minskar fattigdom

Vad fungerar mot fattigdom enligt forskning? Sedan 2003 har Abdul Latif Jameel Poverty Action Lab (J-PAL) vid MIT genomfört över 1 600 randomiserade kontrollerade studier i mer än 80 länder. Banerjee, Duflo och Kremer fick Nobelpriset i ekonomi 2019 för att de bevisade vilka åtgärder mot fattigdom som faktiskt har effekt. Här är de tio insatserna med starkast vetenskaplig evidens, vad varje åtgärd kostar och hur många människor de nått.

Vad evidensbaserad fattigdomsbekämpning innebär

Innan 2000-talet baserades stora delar av biståndspolitiken på ideologi eller magkänsla. Det var först när Abhijit Banerjee, Esther Duflo och Michael Kremer började använda randomiserade kontrollerade studier (RCT) i utvecklingsekonomi som det blev möjligt att med säkerhet säga vilka program som fungerar. Metoden är samma som används för att testa läkemedel: en grupp får interventionen, en kontrollgrupp får inget, och effekten mäts statistiskt.

J-PAL har sedan 2003 byggt ett globalt nätverk med 181 forskare och 400 anställda. Den evidens som listas nedan kommer från peer-reviewed studier, ofta med tiotusentals deltagare och uppföljning under flera år. Inte alla program fungerar, och en del initiativ som länge fått stöd har visat sig ge begränsade effekter. Listan här fokuserar på de program där evidensen är robust.

De tio åtgärder med starkast evidens

Listan rangordnas efter evidensens styrka och kostnadseffektiviteten enligt GiveWell, J-PAL och Världsbanken. Många av åtgärderna kombineras i framgångsrika program.

Direkt kontantstöd ger bästa evidensen

Att ge fattiga människor pengar direkt utan villkor visade sig vara den mest dokumenterade effektiva åtgärden. Brasiliens Bolsa Família, Mexikos Progresa (senare Oportunidades) och GiveDirectly i Kenya har alla utvärderats med RCT. Resultaten visar att mottagarna inte konsumerar mer alkohol eller tobak utan istället investerar i skola, sjukvård, mat och småföretagande. Bolsa Família har nått över 14 miljoner familjer och bidragit till att Brasiliens fattigdom halverades mellan 2003 och 2014.

GiveDirectly i Kenya skickar pengar via mobil till hushåll under fattigdomslinjen. Studier från Princeton och MIT visar att mottagarna ökade sin tillgångsbas, byggde bättre hus och förbättrade matsäkerheten utan att minska arbetsinsatsen. Effekten kvarstod fem år efter sista utbetalningen.

Myggnät räddar barn från malaria

Insektsbehandlade myggnät är en av de mest kostnadseffektiva folkhälsointerventionerna någonsin uppmätta. Ett nät kostar runt sex dollar och håller i tre till fem år. Världshälsoorganisationen WHO beräknar att 6,2 miljoner människor undkom malariarelaterad död mellan 2000 och 2015, mycket tack vare myggnätsprogram. Against Malaria Foundation har distribuerat över 200 miljoner nät sedan 2004 och uppskattar att verksamheten räddat omkring 185 000 liv. GiveWell beräknar kostnaden till 3 000–8 000 USD per förebyggt malariadödsfall.

Det som gjorde skillnaden i evidensen var en RCT av Kremer och kollegor där myggnät delades ut gratis i ett område och såldes subventionerat i ett annat. Resultatet visade att gratisutdelning gav 75 procents högre täckning, ett resultat som ledde till global policy.

Avmaskning ökar skolnärvaro

I en banbrytande studie i Kenya 2004 visade Kremer och Edward Miguel att avmaskning av skolbarn (deworming) minskade skolfrånvaron med 25 procent. Behandlingen kostar mindre än 50 cent per barn och år. Effekterna visade sig inte bara i utbildning utan även i ökade framtida inkomster när barnen blev vuxna. Tio år efter studien tjänade behandlade barn 20 procent mer i medellön.

Evidence Action och Deworm the World har skalat upp programmet till över 280 miljoner barn årligen. Det är en av de mest kostnadseffektiva folkhälsointerventionerna som finns.

Mobila banktjänster bär en hel ekonomi

M-Pesa lanserades 2007 av Safaricom i Kenya och blev världens första storskaliga mobilbank. Användarna kan skicka, spara och ta emot pengar via SMS utan att ha ett bankkonto. Tjänsten har över 50 miljoner aktiva användare och har spridit sig till flera afrikanska och asiatiska länder.

Forskning av Tavneet Suri (MIT) och William Jack (Georgetown) publicerad i tidskriften Science 2016 visade att M-Pesa lyft ungefär 2 procent av kenyanska hushåll ur extrem fattigdom. Den största effekten kom genom att kvinnor fick mer kontroll över hushållsekonomin och kunde driva egna småföretag.

Graduation-program lyfter ultrafattiga

Bangladeshiska BRAC utvecklade Targeting the Ultra Poor på 2000-talet. Programmet kombinerar produktiva tillgångar (en ko, en getfamilj eller marknadsbod), utbildning, hälsovård och regelbundet möte med en mentor under två år. En sex-länders RCT publicerad i Science 2015 (Banerjee och kollegor) visade att deltagarna ökade sin konsumtion med 5 procent och behöll vinsten ett år efter programmets slut. Sju år efter låg effekterna fortfarande kvar i flera av länderna.

BRAC har själva skalat upp programmet till över 2 miljoner ultrafattiga hushåll i Bangladesh och programmet har replikerats i Etiopien, Ghana, Honduras, Indien, Pakistan och Peru.

Flickors utbildning ger generationseffekter

Att hålla kvar flickor i skolan är en av de mest dokumenterat lönsamma interventionerna. En studie av Duflo med kollegor i Kenya visade att flickor som fick gratis skoluniform halverade risken för tonårsgraviditet och fortsatte längre i utbildningen. Bangladeshs stipendieprogram för flickor på 1990-talet ökade kvinnors arbetskraftsdeltagande och minskade födelsetalen markant.

Effekterna sträcker sig över generationer. Barn till utbildade mödrar har högre överlevnad och bättre utbildning själva. UNESCO uppskattar att ett extra års utbildning för en flicka ökar hennes framtida inkomst med 10 till 20 procent.

Solenergi och basal infrastruktur

Solcellslampor och små off-grid-system har visat sig vara värdefulla för hushåll utan elektricitet. De ersätter fotogenlampor som är dyra, hälsofarliga och brandrisker. En studie i Uganda visade att hushåll med solcellslampor sparade 5 till 10 procent av sin inkomst och att barnen kunde studera ytterligare en timme per kväll.

Evidensen är inte lika stark som för de mer riktade interventionerna men effekten är konsistent positiv. M-KOPA i Kenya har sålt över 4 miljoner solcellssystem på avbetalning genom mobilbetalningar.

Insatser som visade sig vara mindre effektiva än trotts

En av de viktigaste lärdomarna från J-PAL-forskningen är att flera populära interventioner inte fungerar lika bra som biståndsorganisationer trodde. Mikrolån, som länge prisades som en revolutionerande lösning på fattigdom, har visat sig ha betydligt mindre effekt än vad som hävdats. En metaanalys publicerad av J-PAL 2015 visade att mikrolån i sex olika länder ledde till begränsad ökning av småföretagande men ingen signifikant effekt på inkomster eller välbefinnande.

Det betyder inte att mikrolån är värdelösa, bara att de inte är den underhjälp många trodde. Liknande resultat finns för affärsutbildning åt småföretagare, vissa lärar-incentivprogram och allmänna informationskampanjer utan konkret stöd.

Vad framtiden bär

De mest robusta resultaten från forskningen kommer när flera interventioner kombineras. Graduation-program, kontantstöd plus mödravårdsbesök, skolmat plus avmaskning. När enskilda människor får både resurser och kapacitet samtidigt blir effekterna både större och mer hållbara. Forskningens nästa stora frågor handlar om klimatanpassning, mental hälsa och hur AI kan användas för att effektivisera biståndsleveranser. Underlaget för den evidens som listats finns hos J-PAL och deras öppna forskningsdatabas, samt hos GiveWell som rangordnar välgörenhetsorganisationer efter mätbar effekt per spenderad dollar.

Vanliga frågor om åtgärder mot fattigdom

Vad är den mest kostnadseffektiva åtgärden mot fattigdom?

Enligt GiveWell och J-PAL är avmaskning av skolbarn en av de mest kostnadseffektiva, eftersom behandlingen kostar mindre än 50 cent per barn och år men ger livslånga effekter på inlärning och inkomst. Insektsbehandlade myggnät är också extremt kostnadseffektiva och räddar liv för cirka 5 000 USD per förebyggt dödsfall.

Fungerar verkligen att ge fattiga människor pengar direkt?

Ja. Forskning från GiveDirectly i Kenya, Bolsa Família i Brasilien och Mexikos Progresa har alla visat att direkta kontantöverföringar minskar fattigdom utan att leda till ökad konsumtion av alkohol eller tobak. Mottagarna investerar istället i utbildning, hälsa, mat och småföretagande. Effekterna har visat sig hålla i flera år efter sista utbetalningen.

Vad är J-PAL?

Abdul Latif Jameel Poverty Action Lab är ett forskningscenter vid MIT som grundades 2003 av Esther Duflo, Abhijit Banerjee och Sendhil Mullainathan. J-PAL har genomfört över 1 600 randomiserade kontrollerade studier i mer än 80 länder. Banerjee, Duflo och Michael Kremer fick Nobelpriset i ekonomi 2019 för sin forskning. Program som verifierats genom J-PAL har nått omkring 600 miljoner människor.

Är mikrolån en effektiv åtgärd mot fattigdom?

Forskningen är mer blandad än många tror. En metaanalys från J-PAL 2015 som följde mikrolån i sex länder visade att de gav viss ökning av småföretagande men ingen signifikant effekt på inkomst eller välbefinnande. Mikrolån kan vara värdefulla för enskilda men är inte den revolutionerande fattigdomslösning som ofta påstås.

Vilken effekt har avmaskning av skolbarn?

I en banbrytande RCT av Michael Kremer och Edward Miguel i Kenya 2004 minskade avmaskning skolfrånvaron med 25 procent. Tio år senare tjänade barn som behandlats 20 procent mer i medellön. Program som Deworm the World och Evidence Action har skalat upp behandlingen till över 280 miljoner barn årligen.

Varför fungerar inte vissa biståndsprogram?

Många program fungerar sämre än förväntat eftersom de inte tar hänsyn till lokalt sammanhang eller saknar komplementära insatser. En spis kan vara energieffektiv tekniskt sett men ändå inte användas om den inte passar matkulturen. Affärsutbildning utan tillgång till kapital ger små effekter. De mest framgångsrika programmen kombinerar flera åtgärder, lyssnar på lokala behov och testas mot riktiga kontrollgrupper innan de skalas upp.