När demokratiska principer krockar med partipolitik — Sara Gunnarssons avhopp från Liberalerna

Sara Gunnarsson, gruppledare för Liberalerna i Region Värmland, stryker sig från alla vallistor efter partiets kaosartade landsmöte i söndags. Beslutet att öppna för samarbete med Sverigedemokraterna blev droppen som fick minst sju partistyrelseledamöter och elva toppkandidater att lämna sina uppdrag.

”Det går mot min grundläggande syn på demokrati och hur en medlemsstyrd förening ska fungera”, säger Gunnarsson om processen som ledde fram till beslutet.

Demokratisk process eller kabinettsfråga?

Gunnarssons huvudkritik handlar inte bara om SD-samarbetet i sig. Det som verkligen stack i ögonen var hur beslutet fattades — som en kabinettsfråga där partistyrelsen presenterade alternativet ”följ eller så avgår vi alla” istället för att låta medlemmarna diskutera sakfrågan genom partiråd eller landsmöte.

För någon som arbetat med globala mål och hållbar utveckling vet jag hur avgörande demokratiska processer är. FN:s millenniemål byggde på bred förankring och transparens — principer som verkar ha glömts bort i Liberalernas hantering.

Det fyra timmar långa landsmötet blev ett personval på partiledare Simona Mohamsson snarare än en diskussion om partiets framtida riktning. Medlemmarna fick aldrig chansen att på allvar debattera den faktiska vägen partiet valt.

Ideologisk vattendelare

”Det är ett parti som jag inte delar värdegrund med och har som ideologisk motståndare”, säger Gunnarsson om Sverigedemokraterna.

Mohamssons uttalande efter mötet — att beslutet innebär ”fyra partier framöver i en regering” — gör det glasklart att detta handlar om faktiskt regeringssamarbete, inte bara blocköverskridande överenskommelser i enskilda frågor.

För många liberaler blev detta steget för långt. Minst elva toppkandidater från kommuner som Vallentuna, Uppsala, Halmstad och Borås drar sig ur både lokala och riksdagsval. Cecilia Rönn, partiets ekonomisk-politiska talesperson, lämnar alla förtroendeuppdrag.

Siffrorna bakom krisen

Avhoppen efter söndagens möte är massiva:

7 partistyrelseledamöter lämnar sina poster, däribland:

• Sara Gunnarsson (Värmland)
• Monica Lundin (Dalarna)
• Cecilia Rönn (riksdagsledamot)
• Jimmy Ekström (Jönköping)
• Pär Lundqvist (Västra Götaland)

11 kommuners toppkandidater hoppar av vallistorna helt.

Detta är inte bara några missnöjda medlemmar som lämnar i protest. Det handlar om partiets kärna — de som skulle leda valrörelsen på lokal och regional nivå.

En generations politiska uppvaknande

”Jag är i politiska mått ung, så jag stänger inte dörren för ett framtida politiskt engagemang”, säger Gunnarsson.

Hennes ord speglar något större än ett enskilt avhopp. En hel generation politiskt engagerade står nu inför valet mellan lojalitet mot partiet och lojalitet mot sina värderingar.

När jag undervisade om hållbarhetens nya ansikte på Ljungskile folkhögskola brukade vi diskutera just detta — hur samhällsansvar ibland kräver att man vågar stå upp mot etablerade strukturer.

Gunnarsson kommer sitta kvar mandatperioden ut trots att hon lämnar listorna. Hon lämnar inte partiet formellt, bara sina uppdrag. Det säger något om komplexiteten i beslutet — det handlar inte om att bränna broar utan om att markera var gränsen går.

Mohamssons ”nystart” eller början på slutet?

”Det här är en nystart för Liberalerna. Vi går stärkta ur det här”, hävdar Mohamsson efter mötet.

Frågan är om ett parti kan gå stärkt ur en process där betydande delar av ledarskiktet väljer att lämna. En ledamot skrev på Facebook: ”Att Liberalerna är det första partiet som går in i en överenskommelse om ett blågult samarbete och öppnar dörren för SD i regeringen är för mig en smärtsam sorg.”

SVT rapporterar om den omfattande kritiken mot partiledningens hantering av beslutsprocessen.

Demokratins pris

Gunnarssons avhopp handlar i grunden om en av demokratins kärnfrågor: Hur fattas beslut, och vem får vara med och påverka?

”Det är sorgligt allt som hänt, men det känns rätt”, säger hon.

Kanske är det just denna sorgsenhet — att behöva välja mellan partitrohet och principer — som definierar politikens svåraste ögonblick. För Gunnarsson och många andra liberaler blev priset för att stanna kvar för högt.

När demokratiska processer åsidosätts för snabba politiska vinster förlorar alla. Inte minst väljarna som i september ska rösta på partier vars interna processer de kanske inte längre kan lita på.