I korthet

U-land står för utvecklingsland (tidigare underutvecklat land), i-land för industriland. Skillnaden baseras främst på BNI per capita men också på industrins utbyggnad och social utveckling. I dagens internationella statistik används istället Världsbankens fyra kategorier: låginkomstland (under 1 135 USD per år), lägre medelinkomst (1 136–4 495 USD), högre medelinkomst (4 496–13 935 USD) och höginkomstland (över 13 935 USD). FN har därutöver en separat lista över de 44 minst utvecklade länderna (LDC) som behöver särskilt stöd.

Vad u-land och i-land betyder

U-land är en svensk förkortning som ursprungligen stod för underutvecklat land. Termen byttes på 1970-talet ut mot utvecklingsland för att signalera att länderna är i utveckling och inte fastlåsta i underutveckling. Förkortningen U-land behölls dock i svenskan. På engelska används developing country eller den äldre Third World country, som båda nu också ofta undviks i officiella sammanhang.

I-land står för industriland, alltså ett land med utbyggd industri, hög ekonomisk produktion per invånare och utvecklad samhällsservice. På engelska används developed country eller industrialized country. Termen återgår på en värld där industri var den centrala faktorn för ekonomisk utveckling, vilket var sant under 1900-talet men passar mindre väl i en ekonomi som domineras av tjänster och digital teknik.

Klassiska skillnader mellan u-land och i-land

Den klassiska distinktionen mellan u-land och i-land bygger på flera samverkande faktorer. Inget enskilt mått räcker, det är kombinationen som avgör.

Problemet med denna förenkling är att verkligheten är mer komplex. Saudiarabien har hög BNI men låg politisk frihet och industriellt diversifierad ekonomi. Kuba har låg BNI men hög utbildningsnivå och medellivslängd. Indien har snabb ekonomisk tillväxt men flera hundra miljoner människor kvar i fattigdom. Kina är världens näst största ekonomi men klassificeras fortfarande som utvecklingsland i många organisationer.

Varför termerna används mindre idag

I internationella organisationer som FN och Världsbanken används u-land och i-land allt mindre. Tre huvudorsaker ligger bakom övergången.

1. För grovkornig kategorisering. Att stoppa in 140 av världens länder i samma ”u-land”-grupp är meningslöst eftersom skillnaderna inom gruppen är enorma. Etiopien och Brasilien har lika litet gemensamt som Etiopien och Norge.
2. Nedlåtande konnotation. ”Underutvecklad” och i vissa fall även ”utvecklingsland” har upplevts som nedlåtande eller pekande på ett enda utvecklingsspår där västvärldens väg ses som målet.
3. Snabba förändringar. Många länder utvecklas snabbt och passar inte i statiska kategorier. Kina, Sydkorea, Polen och flera andra länder har gått från fattiga till medel- eller höginkomstländer på en eller två generationer.

Sedan 2016 använder Världsbanken inte längre kategoriseringen ”developing/developed”. I FN-systemet finns ingen officiell definition av vad som är ett utvecklingsland eller industriland trots att termerna fortfarande används i vissa avtal.

Världsbankens fyra inkomstkategorier

Den moderna ersättaren för u-land/i-land är Världsbankens fyra inkomstkategorier baserat på BNI per capita beräknat med Atlas-metoden. Tröskelvärdena justeras årligen för inflation. Klassificeringen för räkenskapsåret 2026 (gäller juli 2025 till juni 2026) bygger på 2024 års data.

För 2026 är det Costa Rica som senast klassificerats om till höginkomstland tack vare stark tillväxt på i snitt 4,7 procent under tre år. Samoa flyttades från låg till lägre medelinkomst, medan Namibia gick åt motsatt håll från högre till lägre medelinkomst. Endast 25 procent av världens ekonomier räknades som höginkomst år 1987 jämfört med 40 procent idag.

Minst utvecklade länder (LDC)

Vid sidan av Världsbankens inkomstkategorier finns FN:s egen klassificering av minst utvecklade länder, på engelska Least Developed Countries (LDC). Det är en mer ambitiös definition som väger in tre kriterier: inkomst, mänskliga tillgångar (utbildning och hälsa) och ekonomisk/miljömässig sårbarhet.

För närvarande klassificeras 44 länder som LDC enligt UNCTAD. Listan ser ut så här geografiskt:

Listan startade 1971 med 25 länder och toppade på 52 länder 1991. Sju länder har ”graduerat” från LDC-status sedan dess, senast São Tomé och Príncipe i december 2024. LDC-status ger länder förmånlig marknadstillträde, biståndsförmåner och tekniskt stöd. Komittén för utvecklingspolitik (CDP) granskar listan vart tredje år.

Hans Rosling och de fyra inkomstnivåerna

Den svenske statistikern Hans Rosling (1948 till 2017) kritiserade u-land/i-land-uppdelningen som en farlig förenkling. Genom Gapminder-stiftelsen utvecklade han ett alternativt sätt att förstå världen baserat på fyra inkomstnivåer.

Roslings poäng var att skillnaden mellan nivå 1 och nivå 2 är dramatisk medan skillnaden mellan Norge (nivå 4) och Indonesien (nivå 3) inte är så stor som många i Norden tror. Genom att tänka i fyra nivåer istället för två blir världsbilden mer korrekt. Gapminders Dollar Street-projekt visar familjer från alla fyra nivåerna i olika länder och illustrerar hur lika livet faktiskt är på samma inkomstnivå oavsett vilken kontinent man bor på.

Andra moderna kategorier

Förutom Världsbankens inkomstkategorier och FN:s LDC-lista används flera andra grupperingar i internationella sammanhang.

• OECD-länder. 38 medlemmar, främst höginkomstländer som samarbetar om ekonomi och utveckling. Sverige är medlem sedan 1961.
• BRICS. Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika. Utvidgades 2024 med Egypten, Etiopien, Iran och UAE. Tillväxtekonomier med politiskt inflytande.
• G7. Världens sju största industriländer: USA, UK, Tyskland, Frankrike, Italien, Kanada och Japan.
• G20. 19 länder plus EU och nu Afrikanska unionen som tillsammans står för cirka 80 procent av världens BNP.
• SIDS (Small Island Developing States). 39 små östater med särskilda utmaningar kring klimat och ekonomi.
• LLDC (Landlocked Developing Countries). 32 utvecklingsländer utan kust, vilket gör handel svårare.

Sverige använder i regeringspolitik och bistånd termen ”låg- och medelinkomstländer” istället för ”utvecklingsländer” sedan 2016. Sida (Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete) följer Världsbankens klassificering. Globalamalen.se och regeringen.se använder också ”låg- och medelinkomstländer” i nyare publikationer.

Är Sverige ett i-land

I traditionell mening ja. Sverige har hög BNI per capita, utbyggd industri och tjänstesektor, hög medellivslängd, allmän skolgång, välutbyggd sjukvård och välfärdssystem. I Världsbankens klassificering är Sverige ett höginkomstland sedan länge.

Men det är värt att notera att termen i-land inte längre används officiellt om Sverige i statliga eller internationella publikationer. Istället talar man om ”höginkomstland”, ”OECD-land” eller mer specifikt ”EU-medlem”. Sverige tillhör världens 20 rikaste länder per invånare och en av de mest jämställda och innovativa ekonomierna.

Vanliga frågor om u-land och i-land

Vad är skillnaden mellan u-land och i-land?

U-land (utvecklingsland) är ett fattigt land med låg BNI per capita, ofta dominerat av jordbruk eller råvaruexport, med bristfällig infrastruktur och social service. I-land (industriland) är ett rikt land med utbyggd industri och tjänstesektor, hög ekonomisk produktion per invånare och välutvecklad samhällsservice. Skillnaden är historisk och har idag ersatts av Världsbankens fyra inkomstkategorier.

Är Sverige ett i-land?

Ja, Sverige är ett i-land i traditionell mening med hög BNI per capita på cirka 65 000 USD, utbyggd industri och tjänstesektor, hög medellivslängd och välutbyggd välfärd. Världsbanken klassificerar Sverige som höginkomstland. Termen i-land används dock alltmer sällan officiellt och ersätts ofta av ”höginkomstland”, ”OECD-land” eller ”EU-medlem”.

Varför används u-land och i-land inte längre?

Termerna har kritiserats för att vara för förenklade, nedlåtande och statiska. Att stoppa 140 länder i en ”u-land”-grupp döljer enorma skillnader mellan exempelvis Etiopien och Brasilien. Världen utvecklas också snabbt och länder rör sig mellan kategorier. Sedan 2016 använder Världsbanken inte längre kategorierna utan har övergått till fyra inkomstkategorier baserade på BNI per capita.

Vilka är Världsbankens inkomstkategorier?

Världsbanken delar in världens länder i fyra kategorier baserat på BNI per capita: låginkomstland (under 1 135 USD), lägre medelinkomstland (1 136 till 4 495 USD), högre medelinkomstland (4 496 till 13 935 USD) och höginkomstland (över 13 935 USD). Klassificeringen uppdateras 1 juli varje år och tröskelvärdena justeras för inflation. Aktuella siffror gäller räkenskapsåret 2026.

Vad är LDC eller minst utvecklade länder?

LDC står för Least Developed Countries på engelska och är FN:s kategori för länder med särskilt svår utveckling. För närvarande klassificeras 44 länder som LDC: 32 i Afrika, 8 i Asien, 3 i Stillahavet och 1 i Karibien (Haiti). Klassificeringen bygger på tre kriterier: inkomst, mänskliga tillgångar och ekonomisk sårbarhet. LDC-länder får särskilda handelsförmåner och biståndsstöd.

Vilka är Hans Roslings fyra inkomstnivåer?

Hans Rosling och Gapminder utvecklade fyra inkomstnivåer baserat på daglig konsumtionsutgift per person: Nivå 1 (under 2 USD per dag, cirka 1 miljard människor), Nivå 2 (2 till 8 USD, cirka 3 miljarder), Nivå 3 (8 till 32 USD, cirka 2 miljarder) och Nivå 4 (över 32 USD, cirka 1 miljard). Modellen ersätter den statiska u-land/i-land-uppdelningen med en mer nyanserad bild av världen.

Är Kina ett u-land eller i-land?

Kina klassificeras av Världsbanken som högre medelinkomstland med en BNI per capita på cirka 13 000 USD, alldeles under tröskeln för höginkomstland. I FN-sammanhang och WTO definierar Kina sig fortfarande som utvecklingsland, vilket ger handelsförmåner. I praktiken är Kina världens näst största ekonomi och en industriell stormakt, så den traditionella u-land/i-land-uppdelningen passar inte längre.

Vad är skillnaden mellan utvecklingsland och tillväxtekonomi?

Tillväxtekonomier (på engelska emerging economies) är en undergrupp av medelinkomstländer med snabb ekonomisk tillväxt och stigande integration i den globala ekonomin. Exempel är BRICS-länderna Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika. Tillväxtekonomier är inte längre utvecklingsländer i klassisk mening men har inte nått höginkomststatus. Termen används främst inom finansiella marknader.

The post Skillnaden mellan u-land och i-land och varför termerna fasas ut appeared first on Millenniemålen.

I korthet

IMF grundades vid Bretton Woods-konferensen 1-22 juli 1944 och började fungera 27 december 1945. Huvudkontor i Washington DC, USA. 191 medlemsstater. Cirka 3 100 anställda. Chefsdirektör (Managing Director) sedan 1 oktober 2019 är Kristalina Georgieva från Bulgarien, omvald i april 2024 till 30 september 2029. Första vice chefsdirektör sedan 1 september 2025 är Dan Katz (USA) efter Gita Gopinath (Indien). IMF har auktoriserat kapital (”kvoter”) på cirka 715 miljarder SDR motsvarande cirka 950 miljarder USD efter den 16:e generella kvotreformen 2023. IMF har egen valuta SDR (Special Drawing Rights) skapad 1969. IMF samverkar nära med Världsbanken, men har olika uppdrag.

Vad IMF är

IMF står för International Monetary Fund, på svenska ”Internationella valutafonden”. Det är en mellanstatlig organisation som har som främsta uppdrag att säkerställa stabilitet i det internationella monetära systemet, det system av växelkurser och internationella betalningar som möjliggör handel mellan länder.

IMF är ett av två institutioner som skapades vid Bretton Woods-konferensen 1944, det andra är Världsbanken (International Bank for Reconstruction and Development, IBRD). Tillsammans kallas de ”Bretton Woods-institutionerna” och samverkar nära. IMF fokuserar på makroekonomisk stabilitet och kortfristig kris-finansiering, Världsbanken på långsiktig utvecklingsfinansiering. Båda har huvudkontor i Washington DC men är separata organisationer.

IMF:s tre huvuduppgifter

IMF har enligt sina stadgar tre huvuduppgifter som tillsammans utgör fondens mandat.

IMF:s historia

IMF har sina rötter i kaos efter andra världskriget. Världen behövde ett stabilt monetärt system efter 1930-talets depression och kriget. Bretton Woods-konferensen 1944 lade grunden.

1. 1-22 juli 1944. Bretton Woods-konferensen vid Mount Washington Hotel i New Hampshire, USA. 730 delegater från 44 allierade länder skapar IMF och Världsbanken.
2. 27 december 1945. IMF grundas formellt när 29 länder ratificerar Bretton Woods-avtalen.
3. 1 mars 1947. IMF inleder verksamheten med 39 medlemmar.
4. 1969. Special Drawing Rights (SDR) skapas som internationell reservvaluta.
5. 1971. Bretton Woods-systemets fall när Nixon inställer dollarns konvertibilitet till guld. IMF övergår från fasta till flytande växelkurser.
6. 1980-talet. Latinamerikas skuldkris. IMF agerar med kontroversiella strukturanpassningsprogram.
7. 1997-1998. Asiatiska finanskrisen. IMF kritiseras för stränga villkor.
8. 2008-2009. Global finanskris. IMF återges relevans och ökar resurser.
9. 2010-2012. Europeiska skuldkrisen. IMF blir partner i ”trojkan” med ECB och EU för att rädda Grekland, Irland, Portugal.
10. 2020-2022. Covid-19-pandemin. IMF lånar ut 360 mdr USD till 97 länder och allokerar 650 mdr USD SDR.
11. 2022-2024. Krig i Ukraina. IMF stödjer Ukraina med massiva låneprogram.
12. December 2023. 16:e generella kvotreform: 50% ökning av IMF:s permanenta resurser.
13. April 2024. Georgieva omvald för andra mandatperiod till september 2029.

Kvoter och röster i IMF

IMF:s viktigaste konstruktionsprincip är ”kvotsystemet”. Varje medlem har en kvot som bestämmer hur mycket landet bidrar finansiellt, hur mycket det kan låna, och hur mycket inflytande det har genom röster. Kvoter beräknas utifrån ekonomisk vikt.

USA är den enda medlem som har vetorätt över viktiga beslut eftersom dessa kräver 85 procents stöd och USA:s andel överstiger 15 procent. Detta gör USA till den mäktigaste enskilda staten inom IMF. Kvotreformer kräver USA:s godkännande, vilket gör reformer politiskt utmanande.

16:e generella kvotreformen

Den 16:e generella kvotreformen antogs av IMF:s styrelse i december 2023. Reformen innebär en 50-procents ökning av IMF:s permanenta resurser, från cirka 477 mdr SDR till 715 mdr SDR. Detta är historiskt eftersom det ökar IMF:s slagkraft betydligt utan att förändra röstmaktbalansen mellan medlemmar.

Reformen blev ett genombrott efter åratal av politisk dödläge. Stora utvecklingsländer som Kina, Indien och Brasilien har länge krävt att deras röststyrka i IMF ska öka för att bättre reflektera deras ekonomiska vikt. 16:e reformen ger dock inte detta utan håller röststrukturen ungefär oförändrad. Förhandlingar om en ny kvotomfördelning för 17:e reformen har inletts med deadline juni 2025 men inga konkreta resultat har annonserats.

SDR (Special Drawing Rights)

SDR (Special Drawing Rights) är IMF:s egna internationella reservtillgång. Det är inte en valuta i traditionell mening utan ett krav på fritt användbara valutor från IMF:s medlemmar. SDR skapades 1969 för att kompletteras länders officiella reserver.

Den senaste SDR-allokeringen på 650 mdr USD i augusti 2021 var den största i IMF:s historia och var ett historiskt svar på covid-19-pandemin. Mindre länder fick proportionellt mindre allokering men det gav alla länder extra likviditet utan villkor.

Kristalina Georgieva chefsdirektör

IMF:s 12:e chefsdirektör är Kristalina Georgieva från Bulgarien, som tillträdde 1 oktober 2019. Hon är den första chefsdirektören från ett tidigare öststatsland och den andra kvinnan i positionen efter Christine Lagarde (2011-2019). Georgieva har bakgrund från Världsbanken där hon var CEO 2017-2019 och Europeiska kommissionen där hon var vice ordförande för budget.

Georgieva omvaldes för en andra och sista femårsperiod den 12 april 2024. Hennes andra mandat löper från 1 oktober 2024 till 30 september 2029. Beslutet togs i konsensus av IMF:s styrelse och hon var den enda kandidaten. Hennes andra mandat blir centralt för Ukraina-stöd, kvotreformer och hantering av Trump-administrationens politik.

Notera att två av tolv chefsdirektörer var svenskar: Ivar Rooth (1951-1956) och Per Jacobsson (1956-1963). Detta visar Sveriges historiska inflytande inom IMF. Sedan dess har positionen traditionellt gått till en europé (av tradition från Bretton Woods, där Världsbankens president är amerikan).

IMF:s organisation

IMF har en formell organisationsstruktur med flera lager av beslutsorgan.

IMF:s viktigaste låneprogram

IMF erbjuder flera typer av lån till medlemsländer med olika villkor och syften.

1. Stand-By Arrangements (SBA). Klassiska krislån för länder med betalningsbalansproblem. 12-36 månader. Villkor: ekonomiska reformer.
2. Extended Fund Facility (EFF). Längre löptid (3-4 år) för länder med strukturella problem. Mer omfattande reformer krävs.
3. Flexible Credit Line (FCL). För länder med stark ekonomi men möjlig behov av likviditet. Ej villkor. Mexiko, Polen, Colombia är användare.
4. Precautionary and Liquidity Line (PLL). För länder med solid ekonomi men kvarstående sårbarheter.
5. Rapid Financing Instrument (RFI). Snabb finansiering vid kriser, ingen detaljerad reformplan krävs. Användes massivt under covid.
6. Poverty Reduction and Growth Trust (PRGT). Subventionerade lån till de fattigaste länderna.
7. Resilience and Sustainability Facility (RSF). Klimat- och pandemilån, etablerad 2022. Långa villkor.
8. Food Shock Window. Tillfälligt instrument efter Rysslands invasion av Ukraina 2022.

IMF:s största pågående program

IMF har dussintals pågående program. Här är några av de mest betydelsefulla.

Sverige och IMF

Sverige har varit medlem i IMF sedan grundandet 1945 och är en stark anhängare av fonden. Sverige har historiskt haft stort inflytande, inklusive två svenska chefsdirektörer på 1950-talet.

• Sverige medlem i IMF sedan 31 augusti 1951
• Sveriges kvot: cirka 6,7 mdr SDR (cirka 9 mdr USD), 0,9% av total
• Sveriges röstandel: cirka 0,9 procent
• Sverige medlem i en ”valgrupp” med nordiska och baltiska länder (Nordisk-baltisk valgrupp)
• Valgruppens ordförande roterar mellan länderna
• Sveriges representant vid IMF: tjänstemän från Finansdepartementet och Riksbanken
• Sveriges riksbankschef har plats i IMF:s guvernörsråd
• Finansministern är guvernör för IMF
• Sverige bidrar till PRGT (Poverty Reduction and Growth Trust) för fattiga länder
• Sverige har historiskt drivit klimat- och jämställdhetsfrågor inom IMF
• Två svenska chefsdirektörer: Ivar Rooth (1951-1956) och Per Jacobsson (1956-1963)
• Sveriges samverkan koordineras genom Finansdepartementet

IMF:s framgångar och kritik

IMF har haft både framgångar och betydande kritik genom sin 80-åriga historia.

IMF jämfört med Världsbanken

IMF och Världsbanken förväxlas ofta. Båda är Bretton Woods-institutioner men har olika uppdrag.

Vanliga frågor om IMF

Vad är IMF?

IMF (International Monetary Fund) eller Internationella valutafonden är en mellanstatlig organisation med 191 medlemsstater som arbetar för global finansiell stabilitet. Fonden grundades vid Bretton Woods-konferensen i juli 1944 och började fungera 27 december 1945. Huvudkontor ligger i Washington DC, USA. IMF har tre huvuduppgifter: övervakning av världsekonomin, krislån till medlemsländer och kapacitetsutveckling.

Vem leder IMF?

IMF:s chefsdirektör (Managing Director) sedan 1 oktober 2019 är Kristalina Georgieva från Bulgarien. Hon är den 12:e chefsdirektören och den första från ett tidigare öststatsland. Georgieva omvaldes för en andra och sista femårsperiod 12 april 2024 och hennes andra mandat löper till 30 september 2029. Tidigare var hon CEO för Världsbanken (2017-2019) och vice ordförande för Europeiska kommissionen.

Hur många länder är medlemmar?

IMF har 191 medlemsstater, vilket gör det till en av de mest universella internationella organisationerna. Praktiskt sett är nästan alla länder i världen medlemmar. Sverige har varit medlem sedan 31 augusti 1951. De senaste medlemmarna är Andorra (2020), Sydsudan (2012) och Kosovo (2009).

Vad är skillnaden mellan IMF och Världsbanken?

IMF och Världsbanken är båda Bretton Woods-institutioner men har olika uppdrag. IMF fokuserar på global finansiell stabilitet och ger kortfristiga krislån. Världsbanken fokuserar på långsiktig utveckling och fattigdomsbekämpning. IMF:s chefsdirektör är traditionellt europé, Världsbankens president är traditionellt amerikan. Båda har huvudkontor i Washington DC och samverkar nära men är separata organisationer.

Vad är SDR?

SDR (Special Drawing Rights) är IMF:s egen internationella reservtillgång som skapades 1969. SDR är inte en valuta i traditionell mening utan ett krav på fritt användbara valutor. Värdet baseras på en korg av fem valutor: USD, EUR, CNY, JPY, GBP. 1 SDR är värd cirka 1,32 USD. Den senaste SDR-allokeringen var augusti 2021 på 650 miljarder USD som svar på pandemin, den största i IMF:s historia.

Vad är IMF:s kvotsystem?

IMF:s kvotsystem är fondens viktigaste konstruktionsprincip. Varje medlem har en kvot som bestämmer hur mycket landet bidrar finansiellt, hur mycket det kan låna, och hur mycket inflytande det har genom röster. Kvoter beräknas utifrån ekonomisk vikt. USA har störst kvot på 17,4 procent och därmed vetorätt över viktiga beslut som kräver 85 procents stöd. Sverige har 0,9 procent.

Är Sverige med i IMF?

Ja, Sverige har varit medlem i IMF sedan 31 augusti 1951. Sveriges kvot är cirka 6,7 mdr SDR och röstandelen cirka 0,9 procent. Sverige tillhör en ”valgrupp” med nordiska och baltiska länder. Två svenska chefsdirektörer har lett IMF: Ivar Rooth (1951-1956) och Per Jacobsson (1956-1963). Sveriges samverkan koordineras genom Finansdepartementet och Riksbanken.

Vad är 16:e kvotreformen?

16:e generella kvotreformen antogs av IMF:s styrelse i december 2023. Reformen innebär en 50-procents ökning av IMF:s permanenta resurser från cirka 477 mdr SDR till 715 mdr SDR. Detta är historiskt eftersom det ökar IMF:s slagkraft betydligt utan att förändra röstmaktbalansen mellan medlemmar. Tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien har krävt att deras röststyrka ska öka men 16:e reformen ger inte detta.

The post Allt om IMF och Internationella valutafonden appeared first on Millenniemålen.