Mark Vande Hei tillbringade 355 dagar på rymdstationen ISS

När Mark Vande Hei landade på den kazakiska stäppen 30 mars 2022 hade han tillbringat 355 dagar i rymden, det längsta enskilda uppdraget en amerikansk astronaut gjort på den internationella rymdstationen ISS. Han delade det uppdraget med den ryska kosmonauten Pjotr Dubrov, som stannade lika länge. Rekordet handlar inte om att någon vill slå ett rekord för dess egen skull. Det handlar om att ta reda på vad ett år utan tyngdkraft gör med en människokropp.

Det låter kanske abstrakt men frågan är högst konkret. Om vi ska skicka människor till Mars behöver vi veta vad resan gör med dem på vägen.

Ett år utan tyngdkraft förändrar hela kroppen

Kroppen är byggd för jordens dragningskraft. Ta bort den och den börjar avveckla sådant den inte längre behöver. Skelettet tappar mineraler eftersom benen inte längre bär någon last. Musklerna krymper av samma skäl, framför allt i ryggen och benen. Astronauter på ISS tränar därför flera timmar om dagen, just för att bromsa den nedbrytningen.

Vätskan i kroppen omfördelas också. Utan tyngdkraft som drar den nedåt samlas den i huvudet och överkroppen, vilket ger ansiktssvullnad och tryck bakom ögonen. Just synförändringar har visat sig vara ett av de mest bekymmersamma problemen vid långa vistelser och forskarna vet ännu inte hur bestående de är. Forskning & Framsteg har beskrivit hur rymdmedicinen brottas med precis den här sortens frågor, effekter som ser hanterbara ut på ett halvår men blir svårare att bedöma när tiden dras ut.

Sedan finns det som inte syns på en röntgenbild. Strålningen i låg omloppsbana är högre än på jorden och den ackumuleras för varje dag. Immunförsvaret verkar förändras. Och ett år i en trång behållare med samma handfull människor, samma ljud och samma utsikt, sätter psyket på prov på ett sätt som är svårt att simulera på marken.

Vande Hei och Dubrov är inte de som stannat längst i rymden

Rekordet på 355 dagar gäller ISS. Det övergripande rekordet för längsta sammanhängande tid i rymden tillhör fortfarande den ryska läkaren och kosmonauten Valeri Poljakov, som stannade 437 dagar ombord på den sovjetiska stationen Mir under 1994 och 1995. Han återvände inte bara vid liv utan kunde gå på egna ben efter landningen, vilket vid den tiden var långtifrån självklart.

På ISS specifikt håller Pjotr Dubrov de exakta 355,157 dagarna som den längsta individuella vistelsen. Men rekord av det här slaget är färskvara. Sedan 2022 har andra kosmonauter stannat ännu längre och gränsen flyttas i takt med att rymdorganisationerna vill ha data från allt längre uppdrag. Den som vill följa vilka som faktiskt befinner sig ombord just nu kan göra det via issinfo.net. Poängen är inte vem som vinner. Poängen är att varje extra vecka i mikrogravitation ger forskarna en ny rad i tabellen över vad kroppen tål.

ISS har varit bemannad i över 25 år

ISS sköts upp 20 november 1998 från Baikonur i Kazakstan och har haft människor ombord kontinuerligt i över 25 år. Ingen annan mänsklig närvaro i låg omloppsbana har varat så länge. Stationen ägs och drivs gemensamt av USA, Ryssland, Europa, Japan och Kanada, vilket gör den till ett av få storprojekt där länder som annars står långt ifrån varandra fortsätter att samarbeta.

Under 2025 genomfördes över 750 vetenskapliga undersökningar ombord, enligt NASA:s egen sammanställning av stationens forskning. En del handlar om rymdfärder men mycket är forskning som ska förbättra livet på jorden. Ett exempel är försök att odla blodstamceller i stora mängder för farmaceutiskt och kliniskt bruk, något som är svårt att åstadkomma under jordens tyngdkraft. I mikrogravitation beter sig celler annorlunda och det öppnar dörrar som en labbänk i Stockholm inte kan.

Just det medicinska spåret är också det som gör rymdvistelser relevanta långt bortom astronautkåren. Karolinska Institutet, som forskar kring rymdmedicin med sikte på framtida Marsfärder, arbetar med samma grundfråga som Poljakov och Vande Hei blev försökspersoner för: hur långt kan människokroppen pressas innan den slutar anpassa sig? Svaret berör inte bara den som ska till Mars, utan också förståelsen av hur åldrande, benskörhet och muskelförtvining fungerar hos oss som stannar kvar.

Vid Karolinska studeras dessutom kroppens gränser under extrema belastningar som 9g, ett besläktat fält.

Rekorden blir successivt längre för att data om längre uppdrag krävs

Att uppdragen dras ut är ingen slump. Ett halvår är standard på ISS men rymdorganisationerna vill förstå den fas som kommer efter, när kroppens första anpassning börjar övergå i något annat. En resa till Mars tar långt mer än ett år enkel väg och det finns ingen möjlighet att vända om halvvägs. Därför behövs data från människor som Vande Hei och Dubrov innan någon vågar skicka en besättning bortom månbanan.

Forskningen som görs för att hålla astronauter friska ger kunskap om benskörhet, muskelförlust och immunförsvar som kan användas i vanlig sjukvård. Nästa gång rekordet flyttas ett par veckor är det värt att komma ihåg vad siffran faktiskt köper: ännu en pusselbit om hur en människokropp klarar sig när allt vi tar för givet försvinner.

Vanliga frågor

Hur länge var Mark Vande Hei i rymden?

Mark Vande Hei tillbringade 355 dagar på ISS och återvände till jorden 30 mars 2022. Det var vid tillfället det längsta enskilda uppdraget för en amerikansk astronaut på rymdstationen.

Vem har varit längst i rymden i sträck?

Valeri Poljakov håller det övergripande rekordet med 437 dagar ombord på den ryska stationen Mir under 1994 och 1995. Vande Heis och Dubrovs 355 dagar gäller specifikt ISS, inte all tid i rymden. Poljakovs rekord har stått i över tre decennier och är fortfarande obrutet.

Varför är långa rymdvistelser farliga för kroppen?

Utan tyngdkraft bryts skelett och muskler ner eftersom de inte längre belastas, kroppsvätskan omfördelas mot huvudet och ger tryck bakom ögonen och strålningen ackumuleras dag för dag. Astronauter tränar flera timmar dagligen för att bromsa förlusten men vissa effekter, som synförändringar, är forskarna fortfarande osäkra på om de går över helt.

Vad forskar man om på ISS?

Under 2025 pågick över 750 undersökningar ombord. Mycket handlar om medicin och livsvetenskap, till exempel odling av blodstamceller för kliniskt bruk, som är svårare att åstadkomma under jordens tyngdkraft. Resultaten ska både förbereda framtida månfärder och förbättra vård på jorden.