Hur svenska elever hanterar att betyg både pressar och peppar samtidigt

Betyg fungerar som både morot och piska för svenska elever. Ny forskning från Göteborgs universitet visar att samma betyg kan driva en elev framåt och samtidigt bryta ner hen. Det handlar inte om antingen eller. Det handlar om båda, på en gång.

Forskarna följde 9 437 svenska gymnasieelever i årskurs 3 och kombinerade enkätsvar med registerdata om betyg, kognitiv förmåga och föräldrars utbildningsnivå. Resultatet är tydligt: betyg motiverar de flesta, men för vissa grupper väger stressen tyngre än drivkraften.

Hälften av högstadiet är stressade flera gånger i veckan

Skolverkets siffror från 2024 ritar upp problemet i siffror. En tredjedel av mellanstadieeleverna upplever stress flera gånger i veckan eller dagligen. På högstadiet och gymnasiet är det varannan elev.

Tjejerna på högstadiet är den mest stressade gruppen i hela skolsystemet.

Samtidigt trivs tre av fyra elever i skolan. Det är den paradoxen forskningen försöker förklara: en skola som de flesta gillar, men som ändå gör många sjuka av oro. Läxor och prov toppar listan över stressorsaker, följt av rädslan att inte hänga med på lektionerna och de egna förväntningarna eleverna har på sig själva.

Vad eleverna själva säger

Sveriges Elevkårer har gjort egna mätningar som kompletterar Skolverkets bild:

• 110 000 högstadie- och gymnasieelever uppger att de mår dåligt
• 53 % säger att prestationskrav påverkar deras psykiska hälsa negativt
• 51 % av gymnasieeleverna oroar sig för att slutbetyget stänger framtidsdörrar
• 61 % tycker nationella proven är stressande
• 64 % av tjejerna upplever prestationskraven som negativa

Två av tre elever säger att vissa lärare faktiskt minskar stressen. Men en av fyra menar att lärarna inte gör det. Skillnaden mellan en lärare som lugnar och en som pressar kan alltså vara avgörande för hur en elev mår.

Reformen 2011 vände kurvan åt fel håll

Den läroplan som infördes 2011 (LGR 11) gjorde betyg obligatoriska från årskurs 6 och valbara från årskurs 4. Den ökade också antalet nationella prov, införde betygssteg för underkänt och gjorde kunskapskraven mer detaljerade.

Det var en pedagogisk omläggning. Men det blev också en hälsoreform, fast inte den sortens hälsoreform någon planerade.

I UGU-studien följdes nästan 33 000 elever mellan 2005 och 2020. Stressen i skolan ökade markant efter LGR 11, särskilt bland sjättklassare. Det är ingen tillfällighet. När betyg plötsligt sätts på 12-åringar förändras stämningen i klassrummet. Det som tidigare var inlärning blev mätning.

Den psykiska ohälsan bland svenska ungdomar har ökat sedan 1990-talet, främst bland flickor, och Sverige sticker ut internationellt. Ökningen är större här än i de flesta jämförbara länder.

Tjejers och killars olika reaktioner på betygspressning

Här blir Göteborgsstudien intressant. Forskarna hittade ingen tydlig könsskillnad i hur motiverande eleverna upplever betyg. Killar och tjejer drivs ungefär lika mycket.

Skillnaden ligger i baksidan.

Flickor rapporterar oftare än pojkar att betyg ger dem stress, dåligt mående och tappad lust att lära. Det är samma motivation, men mer av de negativa känslorna ovanpå. För många tjejer fungerar betyg alltså som dubbelt belastande: de pressar både genom att motivera och genom att skava.

En av fyra tjejer på gymnasiet kämpar med stress och oro inför framtiden, enligt Sveriges Elevkårer. Det är ett kollektivt problem, inte ett individuellt.

Vilka påverkas värst

Forskarna identifierade några grupper där betyg slår hårdare:

Grupp	Effekt
Flickor	Mer negativa känslor vid samma motivationsnivå
Elever med lägre kognitiv förmåga	Upplever betyg som mer stressande
Elever med lågutbildade föräldrar	Högre stressnivåer
Elever med skolsvårigheter	Sämre skolresultat när betyg upplevs jobbigt
Högstadieelever	Mer påverkade än mellanstadieelever

Mönstret är tydligt: ju färre resurser eleven har, kognitivt, socialt, ekonomiskt, desto mer skada gör pressen. Betyg fungerar som förstoringsglas på social ojämlikhet. Den som redan har det svårt får det svårare.

Det här är samma logik vi ser i millenniemålens utbildningsmål globalt: formell skolgång räcker inte om strukturerna förstärker klyftorna istället för att utjämna dem.

Formativ bedömning kan flytta fokus

Forskningen pekar på en konkret väg framåt: formativ bedömning. Det betyder kontinuerlig återkoppling under arbetets gång istället för bara slutbedömning. Eleven får veta hur hen ligger till och vad nästa steg är, snarare än ett tal i slutet av terminen.

Det fungerar inte i sig. Det fungerar tillsammans med emotionellt stöd från läraren.

När fokus flyttas från slutresultat till lärandeprocess minskar osäkerheten. Eleven slutar känna att ”allt står och faller” på ett enstaka prov. Och det är just den känslan, att en dålig dag kan rasera framtiden, som driver de värsta stressreaktionerna.

Den internationella forskningen som publicerats i Frontiers in Education bekräftar att lärarnas roll i hur betyg upplevs är minst lika viktig som själva betygsättningen. En lärare som ger återkoppling under resans gång producerar mindre stress än en lärare som bara delar ut slutbetyg.

Hur ska skolor och föräldrar tänka

Forskningen ger inga enkla svar, men några principer kristalliserar ut sig:

För skolor: Lägg vikt vid hur bedömning kommuniceras, inte bara vad som mäts. Lärare som förklarar betyg som information snarare än dom skapar mindre ångest. Nationella prov är stressande för 61 %, fundera på hur de presenteras.

För föräldrar: Sluta jaga siffrorna. Fråga inte ”vad fick du” utan ”vad lärde du dig”. Det låter slappt men är pedagogiskt välunderbyggt. Eleverna med högst egna förväntningar är ofta de mest stressade.

För eleverna själva: Betyget i sjuan avgör inte ditt liv. Det är svårt att tro när skolan signalerar motsatsen, men statistiken är tydlig, människor byter spår, går tillbaka till studier, hittar omvägar. Pressen att allt ska klaffa direkt är ofta värre än konsekvenserna av att det inte gör det.

Skolan behöver vara både kravfylld och hållbar

Frågan är inte om vi ska ha betyg. Det vore en helt annan diskussion. Frågan är hur ett system som ska mäta kunskap kan göra det utan att förstöra hälsan hos dem som mäts.

Här finns kopplingar till andra hälsofrågor som drabbar unga: digital stress från mobil och sociala medier, matematikångest bland barn och stress i arbetslivet som ofta börjar redan i skolåren. De hänger ihop. En generation som lär sig att prestation är allt fortsätter prestera till utbrändhet.

Det finns också forskning som visar att mer rörelse i skolan kan höja både hälsa och betyg. Det handlar inte om att välja bort kunskap. Det handlar om att inse att en utmattad elev inte lär sig bättre, bara presterar mer kortsiktigt.

Göteborgsstudiens viktigaste slutsats är kanske denna: elever som upplever betyg som jobbiga har i genomsnitt sämre skolresultat. Stress är inte en biverkning av att lära sig. Stress är ett tecken på att lärandet inte fungerar.

Och det är där samtalet borde börja, inte sluta.